"LKAB har själva sagt att järnsvampsprojektet enbart ger 150-200 jobb i produktionen, extremt lite i förhållande till den enorma resursåtgången", säger nationalekonomen Magnus Henrekson.
Den gröna industriboomen i Norrbotten är just nu under massiv attack från borgerliga ledarskribenter och profilerade forskare, som ifrågasätter de statligt finansierade industriprojekten.
En av de tyngsta debattörerna är Magnus Henrekson, professor i nationalekonomi vid Institutet för näringslivsforskning, som i över ett års tid har uttryckt skarp kritik mot bland annat Hybrit, det största industriprojektet i Sveriges historia, där LKAB, SSAB och Vattenfall utvecklar ny teknik för att minska utsläppen genom fossilfri järnsvamps- och ståltillverkning.
– Det finns inga privata företag som skulle våga satsa på detta, utan bara rent statliga aktörer som LKAB eller bidragsdopade aktörer som H2 Green Steel. Det här drabbar alla boende och existerande företag i både Norrbotten och Västerbotten.
Att inte minst Hybrit riskerar att spricka som en grön vätgasbubbla beror, menar Henrekson, främst på de enorma elbehov som uppstår. Enligt LKAB kräver den vätgasreducerande järnsvampsproduktionen 20 terrawattimmar i producerad el redan år 2030, ytterligare 50 TWh år 2040 och framåt år 2050 hela 70 TWh, halva Sveriges nuvarande elförbrukning.
Även om Energimyndighetens prognoser talar för en fördubblad elproduktion i Sverige till över 300 TWh framåt år 2050 anser nationalekonomen att premisserna för industriprojekten i norr är orealistiska.
– All den el som Hybrit ska ha finns helt enkelt inte, och då ska man även tänka på alla terrawattimmar som Northvolt, SSAB, Fertiberia och H2 Green Steel kräver. Då finns det inga överskott kvar i norr längre.
LKAB har själva pekat ut vindkraften som det billigaste, effektivaste kraftslaget i industrins omställning men även detta döms ut av Henrekson.
– Det går inte att ha ett elsystem baserat enbart på vindkraft. Redan i dag är vi på gränsen till hur mycket vindkraft som systemet tål och utbyggd vindkraft är så svårt att genomföra utifrån såväl finansieringen som alla överklagningsprocesser och miljöprövningar.
Jan Moström, vd för gruvbolaget LKAB, har tidigare pekat ut den landbaserade vindkraften som den billigaste, effektivaste energikällan för LKAB:s framtida omställning till fossilfri järnsvampsproduktion.
Han lyssnade på LKAB-vd:n Jan Moström i Ekots lördagsintervju, där just den landbaserade vindkraften beskrevs som avgörande, men nationalekonomen lät sig inte övertygas av det.
– Moström har varit omgiven av människor som har sagt ”Nu kör vi och så får elen lösa sig längs vägen”. Men först måste elnätet stabiliseras och när det inte blåser måste du ha annan el som producerar lika mycket – och då återstår kärnkraften som ihop med vattenkraften en gång i tiden erbjöd världens bästa elsystem.
Henrekson är överlag skeptisk till att den statligt ägda gruvjätten ger sig in på en internationell marknad med sikte på det gröna stålet.
– Vi vet inte om det går att tillverka fossilfritt stål med vätgasteknik storskaligt ännu. Ett teknologi-”race” pågår i hela världen med stora insatser nu, och det subventioneras hårt i både Kina, Kanada och USA.
Ska inte Sverige delta i ”racet”?
– Nej. Ett litet land som Sverige måste sprida sina risker mer. Vi kan inte använda mer än hälften av nuvarande elkonsumtion till ett enda väldigt riskfyllt projekt. I Kina är dessa subventioner en bråkdel av ekonomin men här innebär de en jätterisk.
Men måste inte Sverige och LKAB ha ambitionen utifrån klimatsynpunkt?
– Sverige ska dra sitt strå till stacken men Kinas utsläpp är 300 gånger så stora som Sveriges, och då hjälper det inte om vi ligger kring nollutsläpp här.
– Och den som kommer först i ”racet” kring fossilfritt stål kommer antagligen inte bli den slutliga vinnaren, utan det finns andra som i stället lär av misstagen som begås i Sverige och tar över marknaden.
LULEÅ 2022-02-17
I forskningsprojektet Hybrit, som ägs gemensamt av statliga LKAB och Vattenfall samt SSAB, utvecklas en teknik för fossilfri tillverkning av järnsvamp med hjälp av vätgas. Tekniken har potential att minska Sveriges totala koldioxidutsläpp med minst tio procent.
Lika kritisk är han till att gruvjätten planerar för att permanenta järnsvampsproduktionen i just Malmfälten.
– Redan i dag misslyckas kommuner som Gällivare och Kiruna med att locka arbetskraft som lärare, läkare, förskollärare, till och med gruvarbetare. Sen finns inte tillräckligt med bostäder heller.
I och med steget till koldioxidfri järnsvamp skapas förutsättningar för LKAB att tredubbla omsättningen fram till år 2050. Samtidigt ifrågasätter Henrekson lönsamheten i hela Hybrit-projektet utifrån att LKAB och Vattenfall tvingas bära diverse kostnader för vindkraften och stabiliseringen av elnäten, med ansvar för att återställa naturen och kompensera samerna för att deras livsmiljö förstörs.
Dessutom varnar nationalekonomen för att LKAB:s inriktning mot automation och robotisering innebär få nya arbetstillfällen i slutändan.
– Lönekostnaderna som andel av värdet i Hybrit blir bara några ynka procent och där ska de lokala skatteintäkterna komma. LKAB har själva sagt att järnsvampsprojektet enbart ger 150-200 jobb i produktionen, extremt lite i förhållande till den enorma resursåtgången.
Med tanke på kompetensbristen tror han också att den framtida järnsvampstillverkningen kommer bygga på "fly in, fly out".
– Och om lönekostnaderna nästan är försumbara, då kan man också klara att betala högre löner. Det rationella då blir "fly in, fly out", med baracker och gästarbetare från Litauen och andra länder.
Henrekson tror därmed att spridningseffekten på kommunernas ekonomier uteblir helt.
– Det är redan så det fungerar på oljeplattformar och i avlägsna gruvområden. Det är stor risk att det blir samma sak i Malmfälten. Och se på Facebookhallen i Luleå. Först pratades det om 4 000 nya jobb men nu är det väl cirka 70 som jobbar där?
I stället menar han, precis som flera högerdebattörer, att Hybrit främst ska ses som ”ett politiskt projekt” framdrivet av S och MP i regeringsställning.
– Här finns en samverkan av klimatlobbyister som vill rädda världen från undergång ihop med den regionala aspekten att Norrland ska återindustrialiseras. Sen har du en massa EU-pengar som öronmärks och matchas av svenska myndigheter.
– De här projekten ger också ytterst välbetalda uppdrag till tidigare S-politiker som Göran Persson (LKAB), Anders Sundström (Kaunis Iron) och Niklas Johansson på LKAB (tidigare statssekreterare åt S-ministrarna Mikael Damberg och Ann Linde).
Magnus Henrekson menar, precis som flera högerdebattörer, att Hybrit ska ses som ”ett politiskt projekt” framdrivet av S och MP i regeringsställning. "Projekten ger ytterst välbetalda uppdrag till tidigare S-politiker som Göran Persson (LKAB) och Niklas Johansson på LKAB (tidigare statssekreterare åt S-ministrarna Mikael Damberg och Ann Linde)", säger nationalekonomen.
Vad ska ske i stället?
– Jag tycker absolut att LKAB ska fortsätta sälja sin järnmalm på världsmarknaden men helt statliga företag ska inte använda sina egna vinster och göra de här investeringarna. Det gäller även Vattenfall, som måste bygga ut all elkapaciteten bara för LKAB. Helt politiskt styrda företag är sällan framgångsrika och det förefaller osannolikt att de blir världsledande på fossilfri järnsvamp- och stålproduktion.
Inför kommande år har Hybrit bett om ytterligare 4,9 miljarder kronor i statligt stöd via Energimyndigheten men Magnus Henrekson vill i stället att LKAB:s hela omställning till fossilfri järnsvampstillverkning avbryts omedelbart.
– Den rimliga slutsatsen är att inte gå vidare med Hybrit, så länge varken elen eller den kompetenta arbetskraften finns. Däremot är det möjligt att forskningen kan användas på andra sätt eller säljas vidare till andra aktörer.
Så här kan H2 Green Steels stålverk i Boden se ut. Ståltillverkarens aggressiva tidsplan – med produktionsstart redan 2024-2025 – innebär att de måste ha säkrade järnvägslösningar till Luleå Hamn för såväl skrot- som stålleveranser.
Men han dömer även ut H2 Green Steel i Boden.
– H2 Green Steel är duktiga på att få in garanterade lån och tunga investerare men allting kan mycket väl vara över redan innan produktionen är igång. De har ljugit hela vägen för investerarna, sa först att produktionen skulle vara igång redan 2024 trots att de själva visste att det var omöjligt.
– Samtidigt säger H2GS att de redan har sålt stora volymer stål, men till vilket kalkylerat elpris har de gjort sina affärsplaner? Det finns alltid klausuler inskrivna om att kunderna kan lämna avtalen, om priserna kommer överstiga priset på vanligt stål över en viss nivå.
Lika skeptisk är han till SSAB:s planer på en elektrifierad stålproduktion från 2030 och framåt.
– Solidium, Finlands allmänna pensionsfond, var tredje största ägare i SSAB men har sålt alla sina aktier till finska regeringen, så nu styrs SSAB av Sveriges och Finlands regeringar och därför har även det bolaget helt politiserats också. Samtidigt kan den nya regeringen bara lägga ner alltihopa eller åtminstone ge helt nya ägardirektiv.
Hoppas du att den borgerliga regeringen tar intryck av din kritik?
– Ja, det gjorde jag gällande S-regeringar också. Jag blev nationalekonom i hopp om att mina analyser ska skapa mer välstånd och ett bättre Sverige. Därför ska inte såna här samhällsekonomiskt dåliga investeringar som Hybrit göras.
Järnsvamp är mer förädlad än pellets. Pellets innehåller syre och måste reduceras, medan järnsvamp är färdigt järn.
I debattartiklar har han och forskarkollegor riktat sig direkt till invånare och företag i norra Sverige.
– Varför protesterar inte fler, när så många förlorar på de här industriprojekten? De är bara bra för anläggningsföretagen i byggfasen, men sen hotar depression.
Henrekson tror mer på långsiktiga och diversifierade jobb inom modern tech-industrin som växer fram ur myllan kring Luleå tekniska universitet.
– Ta spelindustrin eller Spotify i Stockholm. Nästan hela värdet i såna bolag är lönekostnader och bara de kan ge rejäla spridningseffekter i samhället. Ju rikare en kommun är, desto större lönesumma finns i privata sektorn. Men de här projekten är tvärtom, med lite skatteintäkter för mycket resursåtgång som missgynnar alla parter.
Handlar inte diskussionen också om att debattörer söderöver vill säkra även en framtida tillgång på den el som produceras i norr?
– Inte alls. Problemet är att all den el som Hybrit ska ha finns inte. Tänk också då på Northvolt (2 terrawatttimmar), Fertiberia, Talga och H2 Green Steel på hela 12 terrawattimmar. Då finns det inga överskott längre.
Kronprinsessan Victoria och prins Daniel besöker Luleå och Hybrit projektet med att ta fram fossilfritt stål.
Foto Pontus Lundahl / TT kod 10050
Magnus Henrekson konstaterar att kritiken mot industriprojekten i norr inte har fått något större genomslag tidigare.
– Folk har varit rädda för att säga de här sakerna, med risk för att kallas för ”klimatförnekare”. Jag är inte alls det, men inser att målet mot mindre utsläpp måste göras med större förnuft. Och nu börjar tiden vara mer mogen för diskussionen.
Han jämför med invandringsdebatten som förändrades radikalt på senare år, sedan S bytte fot och drev igenom en mycket mer restriktiv migrationspolitik.
–När flyktingkrisen kom 2015 och vi fick en ohållbar situation, då plötsligt blev diskussionen mer realistisk. Det kommer bli samma rörande elbehoven, särskilt nu när elpriserna har legat kring fem kronor även i Norrbotten vissa dagar. Ibland behövs en kris för att människor ska förstå, säger nationalekonomen.