Lena Sandkvist och Per Sandkvist har stuga på Likskär. De oroade sig för lukt och buller från industriparken.
– Det låter bra. Det återstår att se hur det blir när de lägger fram allt slutgiltigt, men min bild nu är att det finns en plan för det mesta, säger han.
Med bostaden på Sandön, mitt emot Strömören, är han van vid störningar från Svartön.
– Med jämna mellanrum kommer svarta dyngmoln från koksverket. Fler skorstenar som ryker vill vi inte ha. Det känns förstås bra att SSAB ska ställa om och att koksverket försvinner.
Han fortsätter:
– Jag är positiv till LKAB:s satsning. Att återvinna gruvavfallet till nyttiga produkter och att det skapas 500 jobb i Luleå är fantastiskt. Men jag har tänkt mycket kring hur det blir med miljön och fisket.
Håkan Bergström hade fått en kallelse till samrådet. Närmaste bebyggelse till industriparken är 1,2 kilometer, men alla berörda inom tre kilometers omkrets har kallats.
Paret Sandkvist har stuga på Likskär.
– Man är ju rädd för buller, lukt och nedfall, konstaterar Per Sandkvist.
– Vi ska vara rädd om skärgården. Det känns jobbigt när man inte vet vad en sådan här industrisatsning innebär, säger Lena Sandkvist.
Finns det risk för algblomning? Det var en av farhågorna som Marianne Blomqvist, fast boende i Lövskär, hade med sig till samrådet.
Marianne Blomqvist är fast boende som tredje generationen på en större familjefastighet i Lövskär, där även hennes barn och barnbarn nu bosatt sig.
– Jag är orolig för buller och hanteringen av kemikalier. Ammoniak till exempel. De kommer använda sig av vatten. Kombinationen av utsläpp av varmt vatten och produktion av fosfor gör mig orolig för algblomning. De svar jag fått är att det är strömt och att det gör risken liten, men i viken vid oss ligger vattnet stilla, säger Marianne Blomqvist.
Enligt LKAB görs inga utsläpp av fosfor.
Karoline Carlsson, LKAB, tillsammans med Luleåborna Bo Åsén och Barbro Åsén.
Många Luleåbor hade sökt sig till samrådet av ren nyfikenhet.
– Jag har en bakgrund på SSAB och tycker det här är helt fantastiskt, säger Bo Åsén.
– Jätteroligt att det blir arbetstillfällen och jobb till de unga, säger Barbro Åsén.
Så här är det tänkt att LKAB:s industripark ska se ut.
I samrådshandlingarna har LKAB övergripande beskrivit uppbyggandet och driften av industriparken.
– Vi samlar synpunkter som vi använder innan vi gör den slutliga tekniska beskrivningen av projektet, säger David Högnelid, marknadschef och kommunikationschef för affärsområde specialproduktioner.
Här de viktigaste synpunkter som LKAB fått:
Buller och oljud:
– Området ligger ganska långt från större bebyggelse. När vi tittat på ett "worst case-scenario" hos de anläggningar som ligger i ytterkant och med lastning från tre fartyg samtidigt är bullernivån 36 decibel, vilket motsvarar ett kylskåp. Inget stort bulleravtryck, alltså.
Luleåbon Leif Lindmark tittade igenom det informationsmaterial som LKAB hade på plats vid samrådet, som hölls i Clarion hotell.
Damning:
– Apatitkoncentratet transporteras i täckta vagnar. Transportsystemet och förvaringsplatser är inneslutna. Det som är öppet är gipset, det kommer vi att bevattna. Sedan tittar på "strumplösning" när det gäller lastning.
Lukt:
– Vi hanterar ju produkter som har en lukt, bland annat svavelväte. Men de förbrukas och kommer inte lukta. Om fel uppstår kan det bli lukt, men i så fall under en begränsad tid.
Kemikalier:
– Vi kommer ha både kemikalier och vätgas på anläggningen. Men såväl tekniken som anläggningarna som används är väl beprövade sedan lång tid, med föreskrifter för säkerhet. Det finns planer för alla scenarior. Det vi producerar kommer inte heller att lagras i stora mängder, utan användas kontinuerligt i tillverkningen.
Transporter:
– Antalet tåg inledningsvis kommer vara oförändrade. Om vi kan öka produktionen med Per Geijer-malmen kommer vi behöva öka dem.
En av dem som redan fått jobb i projektet är Robert Jonsén, projektledare inom Reemap, som hade sin familj på plats vid samrådet, med sambon Malin Hagemalm och barnen Eskil och Erik. Familjen har flyttat hem till Luleå från Skellefteå.