Skellefteå noterade sin högsta befolkningsökning på 50 år under 2022, men är samtidigt en bit ifrån sina egna mål.
– Jag är imponerad av hur Skellefteå jobbar, säger forskaren Rikard Eriksson, som är professor i ekonomisk geografi vid Umeå universitet och expert på flyttmönster.
Det fanns en tid när Luleå mätte sig med Umeå i kampen om att vara Norrlands huvudstad. Den matchen avgjorde Björkarnas stad med en gäspning i början av 2000-talet. Och samtidigt som Umeå tickat på med en befolkningsökning på 1500–2000 personer per år har Luleå legat på betydligt blygsammare siffror.
Nu skiljer drygt 50 000 invånare mellan städerna.
– Luleå är lite av ett mysterium. Det är svårt att förstå varför staden inte växer kraftigare. Residensstad. Universitetsstad. Många förutsättningar är de rätta.
Rikard Eriksson tror att svaret kan finnas i hur arbetsmarknaden ser ut – och att detta kommer att avgöra Luleås utveckling. Vi ska återkomma till det.
Luleås befolkningsökning har under en längre tid varit cirka 300 personer per år.
Nu flåsar i stället Skellefteå Luleå i nacken.
År 2020 hade Skellefteå 72 840 invånare och Luleå 78 545. Drygt två år senare, efter det första kvartalet 2023, har Skellefteå knappat in hela 1240 personer. Skellefteå har 74 760 mot Luleås 79 225.
2022 ökade Skellefteå med 1009 personer, vilket var den största befolkningsökningen på 50 år. Ändå är Skellefteå en bra bit från sitt eget mål på 90 000 invånare år 2030.
För att lyckas med det krävs en snittökning på drygt 2200 personer per år fram till 2030.
– Skellefteå är pionjärer i den industriella utvecklingen i norr och en ökning på 1000 personer är väl i och för sig ungefär vad man kan vänta sig. Även om de är under sina mål så ligger de i linje med Umeå, vilket är bra. Skellefteå har visat att man kan attrahera nya människor. Det är hoppfullt för utvecklingen, både i staden och norra Sverige.
Rikard Eriksson leder ett stort forskningsprojekt som fokuserar på industriutvecklingen och samhällsomvandlingen i norra Sverige. Han tror att Skellefteå har goda möjligheter att fortsätta växa.
Skellefteå har många aktiviteter på gång kopplat till befolkningsökning. Bilden är från en informationsträff för gymnasieungdomar i vintras.
– Kommunen är på rätt väg. Bland annat är de är otroligt snabba och flexibla i att ändra arbetssätt. Om de ser att en utbildning på svenska missar sin målgrupp så skiftar de till engelska. De jobbar mycket med att språket inte ska vara ett hinder. Kan de upprätthålla 1000 personer i snittökning per år så är det fantastiskt bra.
De nya industrietableringarna har inte tagit fart ännu i Norrbotten, och har därför inte hunnit göra avtryck i statistiken. Men Rikard Eriksson ser ändå mörka orosmoln.
– Luleås problem har delvis varit att man inte kan fånga upp studenterna från universitetet. Även studenter från närområdet har valt att röra på sig i betydligt högre grad än exempelvis i Umeå.
Rikard Eriksson, professor i ekonomisk geografi vid Umeå universitet, följer både Skellefteås och Luleås befolkningsutveckling.
De nya industrierna borde väl kunna locka fler studenter att stanna?
– Möjligen. Samtidigt blir det, vad jag förstår, många jobb som inte kräver universitetsexamen. Maskinoperatörer, etcetera. Så det är frågan vad det får för betydelse. Luleå behöver en bredare arbetsmarknad som också fångar upp studenterna.
Med H2 Green Steels etablering i Boden, och planerna hos SSAB, Fertiberia och LKAB i Luleå ser Rikard Eriksson sammantaget en fara i att arbetsmarknaden blir för enkelriktad.
– Visserligen är området med Luleå, Boden, Piteå, Älvsbyn, och kanske även Kalix, mer tätbefolkat än kring Skellefteå. Men risken om man inte också lyckas bredda arbetsmarknaden är att man snabbt når taket, och att det som sker är att befintlig arbetskraft och befolkning omfördelas mellan företagen och orterna.
Mysteriet Luleå. Rikard Eriksson anser att staden har alla förutsättningar för att växa mer än den gör.
– Sedan är frågan vad som händer i Malmfälten. Det finns redan ganska många som arbetspendlar från de här orterna till gruvjobb i Malmfälten. Om liknande jobb ökar på hemmaplan finns en risk att de väljer att jobba där i stället. Då blir det problem i Gällivare och Kiruna och i förlängningen hela Norrbotten om inte arbetsmarknaden växer.
Befolkningsstatistiken visar att Skellefteå lyckats attrahera inflyttning från utlandet i hög grad. Flyttningsnettot från utlandet var 824 förra året, vilket alltså är 4/5-delar av totalökningen.
Luleå har i dag drygt 79 000 invånare.
– Oklart hur man ska se på saken. Har Skellefteå lockat merparten av den internationella marknaden, eller är det bara början på utvecklingen? Svårt att säga.
Därmed är vi framme vid spåkulan. Kan Skellefteå vara större vid år 2030?
– Det är nog där vi hamnar, om Luleå inte får fart och Skellefteå tuffar på. Att Norrbotniabanan kommer först till Skellefteå kan vara en avgörande faktor som minskar avstånden längs Västerbottenskusten, säger Rikard Eriksson.