Trycket på att etablera fler vindkraftsparker är hårt, inte minst från industrier som vill ha förnyelsebar el i framtiden. De här vindkraftverken står i Markbygden.
– Att det här ska ske har ju hela tiden varit tanken. Nu kommer det och då blir naturligtvis vissa oroliga, då deras intressen kan påverkas negativt. Andra välkomnar utvecklingen eftersom det minskar risken för ett nytt Stålverk 80-scenario och för att de anser att det behövs för den gröna omställningen, säger Maria Pettersson, professor i rättsvetenskap vid Luleå tekniska universitet.
Att det stundar en kamp om marken i norra Sverige, när de nya industriprojekten och elektrifieringen av samhället rycker fram i högt tempo, har framgått under en längre tid.
Nya gruvor och vindkraftsparker planeras på bred front i samma områden där rennäring, besöksturism och Försvarsmakten har intressen. Stora aktörer, exempelvis LKAB, trycker på för mer produktion av förnyelsebar el medan samiska intressen pratar högt om "grön kolonialism", att renskötselns existens är hotad och likställer planerna med miljöförstöring.
När Ebba Busch besökte Kiruna i januari släppte LKAB och vd Jan Moström fler uppgifter om Per Geijer-fyndigheten, som är Europas största vad gäller sällsynta jordartsmetaller.
Just nu pågår ett antal processer samtidigt:
- Staten undersöker möjligheter till effektivare tillståndsprocesser på flera olika håll i kedjan.
- I slutet av mars ska regeringen presentera ett förslag som ska kompensera lokalsamhället för vindkraftsetableringar.
- LKAB lyfter Per Geijer-fyndigheten, som kan bidra med stora mängder sällsynta jordartsmetaller.
- Mark- och miljödomstolens dom om Talgas grafitgruva i Vittangi kommer i början av april.
- Vattenfall går fram med samråd för sin vindkraftspark Storlandet med 373 turbiner i Gällivare/Boden.
- Och i torsdags kom ännu en signal om att läget ställs på sin spets när EU-kommissionen lade fram ett lagförslag om snabbare tillståndsprocesser. Motivet: att nationella processer fungerar för dåligt och att EU i högre grad måste bli självförsörjande på viktiga mineral och metaller.
"Handlar om att skydda den inre marknadens funktion". Maria Pettersson analyserar det lagförslag som EU-kommissionen i torsdags lade fram om snabbare tillståndsprocesser.
Maria Pettersson uppger att EU-förslaget är mer långtgående än hon förväntat sig.
– Utgångspunkten ligger på säkerhet och självförsörjning, exempelvis i relation till Kina. Miljöbiten finns där, eftersom det berör klimatfrågan. Men i första hand handlar det om att skydda den inre marknadens funktion. Och EU menar att policyåtgärder inte är tillräckliga, utan det behövs lagstiftning.
EU vill peka ut särskilt strategiska och prioriterade projekt, då ett särskilt regelverk ska kopplas på.
– De här projekten ska, enligt förslaget, prövas av en särskild nationell myndighet, oklart vilken. Men tillståndsprocessen ska ta maximalt två år.
Talga väntar på sin dom om en grafitgruva i Vittangi. Den kommer i början av april.
Maria Pettersson ställer sig frågande till hur EU:s ramdirektiv för vatten går ihop med detta.
– I princip finns ett krav på ickeförsämring av vattenmiljö. Det är något som alla gruvprojekt i dag kämpar med. Jag har svårt att se hur man tänkt komma runt detta hinder.
Vad innebär allt detta för norra Sverige?
– En möjlighet till utveckling. Vi kan få en ökad inflyttning, en förstärkning av tjänstesektorn och kan bidra till den gröna omställningen. Samtidigt har vi renskötseln, som redan i dag känner sig marginaliserad och ofta motsätter sig nya gruvor och vindkraftsparker.
Renskötseln riskerar att hamna i strykklass. Redan i dag protesterar sametinget och andra samiska intressen. "Grön kolonialism", säger man om de nya industrierna.
Går problemet att lösa?
– Beror på vem du frågar. För samebyarna är det viktigt med stora, sammanhängande områden. De har också områden som är extra viktiga, flyttleder exempelvis. Andra menar att landet är stort och att det borde gå att lösa. Ett tredje intresse är skogen, som innehåller inkomst för ägarna, nyttjanderätt för renskötseln, naturskydd och råvara för bioenergi. Det är komplicerat men vi måste hitta en väg framåt. För vad är alternativet?
Vissa anser att de prejudicerande domarna "Girjasdomen" i Sverige och "Fosendomen" i Norge kan få stor betydelse för renskötselns möjligheter att stoppa nya projekt?
– Den frågan kan jag inte. Men Renmarksutredningen pågår ju fortfarande. Samtidigt får Sverige ofta kritik på internationell nivå för att vi inte gör tillräckligt för att skydda urfolken. Ett "worst case-scenario" är att polariseringen ökar.
Hur ser vägen framåt ut?
– Att exploatörer tidigt i processerna visar att man tar hänsyn till lokalbefolkning och andra intressen, genom dialog och ersättningar. För rättssäkerheten är det viktigt att möjligheten till överprövningar finns. Men det finns färska exempel där det det verkar gå smidigt, exempelvis Northvolts prövning och processen för H2 Green Steel.