"Hur mycket man än förklarar för konsultbolagen att det inte fungerar för oss så kommer de ändå fram till att en exploatering är möjlig", anser Ingemar Israelsson.
Byn har totalt 5000 renar. Vinterbetet är uppdelat på två grupper: Ekträsk i söder, Jörn i norr. Ekträskgruppen har två vindkraftsparker och kraftledningar på sitt område, Jörngruppen har tre vindkraftsparker och Björkdalsgruvan.
Vi sitter i köket i Ingemar och Elisabeth Israelssons hus, beläget bara några hundra meter från stambanan i klassiska järnvägsknuten Jörn, sex mil nordväst om Skellefteå.
För vindkraftsparken Aldermyrberget, sju kilometer norr om Jörn, har Svaipa och Mausjaur sameby tecknat avtal med tyska bolaget WPD. Marken tillhör Mausjaur.
– Området betas av Svaipa som kompensation för ett område väster om stambanan inom Svaipas område, som betas av Mausjaur, säger Ingemar.
En ny studie (se faktaruta) visar att avtal mellan samebyar och projektörer blir allt vanligare. Forkarna anser att samebyarna är i underläge även om avtalen undertecknas i samförstånd efter att tillståndsprövningen är avgjord. Via klausuler om sekretess får samebyarna munkavle att berätta om sina problem och förhindras att vidta rättsliga åtgärder.
"Samebyn måste skriva avtal med exploatören för att få någon som helst kompensation för det förlorade renbetet", säger Elisabeth Israelsson.
Generellt handlar avtalen om ersättning till samebyarna för merarbete, exempelvis inhägnader och utfodring av renen.
– En markägare kan få 100 000 till 150 000 kronor i ersättning per år för en snurra. Jag kan inte säga något i detalj om våra avtal men vi kommer inte i närheten av de summorna, säger Ingemar Israelsson.
Kritiker menar att samebyarna rättfärdigar vindkraftsparker genom att teckna avtal som inte gynnar det allmänna intresset för renskötseln.
– Jag har delvis förståelse för den åsikten. Men samebyn har inget val. Samebyn måste skriva avtal med exploatören för att få någon som helst kompensation för det förlorade renbetet. Risken är annars att det kan uppfattas som att rennäringen inte har rätt till marken längre, säger Elisabeth Israelsson.
Jenny Wik Karlsson, verksamhetschef vid SSR.
Undersökningen omfattade 15 olika avtal, varav flertalet vindkraftsparker. Inget av avtalen innebar att samebyns förlust av betesmark eller renens tillgång till bete ersattes.
– Det vi ser i ljuset av studien är att avtalen inte leder renskötseln framåt, säger Jenny Wik Karlsson, verksamhetschef vid Svenska samernas riksförbund (SSR).
Är SSR för eller emot avtalen?
– Det är en fråga som varje sameby äger själv. Problemet är att det till sist är slut mark, och då kan även en liten vindkraftspark vara förödande. Utbyggnaden av vindkraft är relevant i den gröna omställningen men jag anser att industrin varit extremt framgångsrik i att kidnappa frågan.
I Jörnområdet finns även Brännlidens vindkraftspark, på Mausjaurs mark. Nyligen gav länsstyrelsen klartecken för vindkraftsparken Klöverberget, nära Fällfors.
En utredning pågår gällande Smyghedens vindkraftspark.
Och fler vindkraftsparker är på gång i närområdet. Exempelvis Smygheden, bara någon kilometer från Aldermyrberget. De båda sistnämnda finns inom Svaipa samebys renbetesland.
När det gäller Smygheden tog Skellefteå kommun in området i sin vindbruksplan trots protester från Svaipa. Men eftersom vindkraftverken som planeras blivit större har kommunen, som är remissinstans, ännu inte tagit ställning.
Paret Israelsson anser att prövningsprocesser om marknyttjande generellt missgynnar samebyarna.
– Det är ett besvärligt dilemma. Den konsult som vindkraftsbolagen anlitar har sällan full förståelse för renskötselns villkor, säger Ingemar.
Ingemar Israelsson bor i Jörn, nära stambanan. Samebyn har vinterbetesmark i närområdet.
Rennäringsanalysen är en del av den miljökonsekvensbeskrivning som ingår i projektörens ansökan om miljötillstånd till länsstyrelsen.
– Det är en process där beställaren dikterar villkoren. Samebyn hamnar i händerna på konsulten, säger Elisabeth.
– Sällan tar man hänsyn till kumulativa effekter. Drar man exempelvis en kraftledning till vindkraftsparken, då vet alla att det blir ökad skotertrafik och en undvikandeeffekt hos renen. Men det tar man inte ansvar för, säger Ingemar.
I vissa fall har samebyarna möjlighet att få anslag för att komplettera utredningarna.
– Men det är begränsade anslag. Det är väldigt tunga, administrativa projekt som vi tvingas jobba med och vi har svårt att få igenom ändringar.
Renskötaren Jonas Salmijärvi i Tärendö koncessionssameby.
Fler vindkraftsparker planeras i norr. Exempelvis i Hällberget utanför Överkalix har Vasa Vind fått tillstånd till 57 vindkraftverk, något som Gällivare skogssameby tagit strid mot. Även Vattenfalls planerade park Storlandet i Gällivare/Boden med 120 snurror finns på Gällivare skogssamebys mark.
Strax sydväst om Tärendö planerar Vattenfall för vindkraftparken Selkävaara, med maximalt 30 verk. Området är året runt-marker för renarna i Tärendö koncessionssameby.
– Något avtal har vi inte skrivit på. Vi har en kalvmärkningsanläggning som i princip hamnar mitt i parken. Sedan blir det kalavverkning och skogsvägar. Det blir lite av en gissning hur det påverkar men inte blir det bättre för renen. Vi har redan en befintlig vindkraftspark i Lehtirova på vårt område. Tillsammans skär de av renbetesområdet, säger renskötaren Jonas Salmijärvi.
Hans Holma, ordförande i Muonio sameby.
30 kilometer norrut vill Vattenfall anlägga en tredje vindkraftspark, Käymävaara med 30 vindkraftverk. En ansökan om miljötillstånd ska lämnas in till länsstyrelsen under 2022. Kommunen har ännu inte tagit ett slutgiltigt beslut i frågan. Motståndet från byborna är starkt.
– Vi har suttit ned med Vattenfalls konsulter och gjort rennäringsanalysen. Det blir en störning som orsakar merarbete men vi bedömer att vi klarar den. Vi för diskussioner om ett avtal, säger Hans Holma, ordförande i Muonio sameby.
Det är dock långt ifrån alla vindkraftsprojekt som blir verklighet. Statistik från branschorganisationen Svensk vindenergi visar att cirka hälften av alla ansökningar om vindkraftsparker får nej av det kommunala vetot. Av de som går vidare till miljöprövning avslås cirka 60 procent på grund av motstående intressen, exempelvis rennäring eller försvar.
Ingemar Israelsson fruktar att ytterligare en vindkraftspark ska anläggas, bara någon kilometer från Aldermyrbergets vindkraftspark.
Tillbaka i Jörn tar vi bilen upp på Aldermyrberget. En slingrande väg som kantas av väldiga vindkraftverk.
– Förr kunde vi flytta genom det här området, men nu undviker renarna det, säger Ingemar Israelsson.
Det närmaste vindkraftverket väser i den klara luften. Ytterligare ett 15-tal propellrar snurrar sakta ovan trädtopparna i vinterlandskapet. Ingemar Israelsson pekar i östlig riktning, mot Högheden till, där Smyghedens vindkraftspark kan bli verklighet.
– Vi har en anläggning i Högheden. Om vindkraftsparken byggs blir vi fullständigt rådlös. Då hjälper inte ett avtal.