Maria Jalvemo är Svenska Kraftnäts spindel i transmissionsnätets utbyggnad i övre Norrland. En del av projektet är att kapa ledttiderna för projekt rejält. "Vi har visat för oss själva att vi klarar av att utmana vårt arbetssätt tillsammans med Vattenfall och H2GS", säger hon.
Svenska Kraftnät arbetar under högt tryck för att leverera den förstärkning av elnätet som krävs för att tillgodose och hålla jämna steg med de nya industrisatsningar som växer fram i Västerbotten och Norrbotten.
Myndigheten försöker forcera ledtiderna i projektet Fossilfritt övre Norrland, Fön, som inrymmer flera projekt och där kostnaden väntas uppgå till tio miljarder kronor. En del av detta är en helt ny station i Degerträsk.
– Där bygger vi och regionnätsägaren Vattenfall gemensamt en station till H2 Green Steel, säger Maria Jalvemo, programledare för Fön.
Degerträskstationen ska tas i drift under slutet på 2025, förhoppningsvis i synk med stålbolagets planer att starta upp produktionen. Svenska Kraftnäts del av ställverket kommer att uppta en yta motsvarande åtta fotbollsplaner eller 54 450 kvadratmeter. Projektet väntas kosta cirka 500 miljoner kronor för Svenska Kraftnäts del – plus kostnaden för Vattenfall som ska bygga transformatorer vilka väger 300 ton styck i anslutning till stationen för att växla ner högspänningen.
– Där håller vi på att utvärdera anbuden och ska teckna kontrakt under november månad.
Att forcera ledtiderna har blivit en framgångssaga hittills för Svenska Kraftnät, säger Jalvemo.
– Vi har visat för oss själva att vi klarar av att utmana vårt arbetssätt tillsammans med Vattenfall och H2GS.
H2GS räknar med en årlig elförbrukning på cirka tio terrawattimmar, TWh, per år från 2025, motsvarande cirka 7 procent av Sveriges totala förbrukning. Vid full produktion behöver verket 15-17 TWh. När H2GS väl kopplas in betalar de en anslutningsavgift.
– Den avgiften kan man säga kommer bli minst motsvarande kostnaden för att bygga stationen. Eftersom vi bygger stationen för dem så får de stå för den största delen av kostnaden, säger Maria Jalvemo.
Men det är inte bara att stoppa sladden i väggen utan det krävs hängslen och livrem när strömmen slås på, förklarar Jalvemo.
– Vi ser ju till att H2GS Stålverk i Boden inte påverkar elförsörjningen för medborgarna, det behöver vi göra genom tekniska lösningar.
Stamnätet är idag dimensionerat så att nätet ska klara ett "värsta scenario".
– Det värsta som kan hända idag är att man måste snabbstoppa Oskarshamn 3-reaktor, eller motsvarande. Då ska stamnätet klara av detta utan att vi får spänningsfall.
Ett värsta scenario som stamnätet ska klara av att hantera är ett snabbstopp av Oskarshamn 3-reaktorn. Den typen av bortfall får inte resultetera i allvarliga konsekvenser för elnätet. Liknande utmaningar uppstår när stora elförbrukare osm H2GS ska kopplas på.
Att koppla in stora förbrukare som ett vätgasdrivet stålverk i Boden är alltså snarlikt som att stoppa en kärnkraftsreaktor.
– Nu när vi får in stora enskilda förbrukare på nätet uppstår samma utmaning. Man kan varken tappa eller slå på en stor förbrukare utan att elen förbrukas. Den måste ta vägen någonstans.
Däri ligger en del av Svenska Kraftnäts utmaningar när elslukande industrier byggs.
– Vi måste hitta på nya tekniska lösningar för att din lampa ska lysa, så att säga. Vi ser till att H2GS stålverk i Boden inte påverkar elförsörjningen för medborgarna.
Ett annat exempel på hur projekten förändrats med tiden kan noteras i projektrubriken. Svartbyn-Hertsön har blivit Svartbyn-Hällmyran och de från början planerade gatorna med 400 kilovoltsledningar hela vägen till Hertsön stannar nu utanför Bensbyn istället.
– På så vis blir det ett mindre intrång och Vattenfall drar hela vägen fram till Luleå Industripark. Deras ledningar är mindre och har lättare att komma förbi vissa trånga passager, säger Maria Jalvemo.
Det innebär att ett tänkt intrång på Hertsöträskets naturreservat uteblir.
– Tanken var att nagga på naturreservatet för att planera vår station, det gillade inte kommunen. Nu gör vi ingen åverkan på naturreservatet, så det blev en bra lösning för alla.
I paketet Norrlandskusten ingår ledningsprojekten Letsi-Svartbyn, Svartbyn-Hällmyran, Svartbyn-Keminmaa, Malånäset-Lidmyran samt Lidmyran-Högnäs. Totalt ska investeringen på 8,4 miljarder ge möjligheten till ett ökat uttag på 2000 M.
Men Degerträsk är inte det enda stationsbygget i området. Även Svartbyns station, knutpunkten till Boden och Luleås elnät ska reinvesteras. I praktiken innebär det att den gamla stationen helt enkelt kommer att rivas. Men inte förrän en ny station i samma storlek som Degerträsk står på plats.
– Svartbyn närmar sig sin tekniska livslängd och måste förnyas för att möjliggöra både person- och driftsäkerhet samt möjliggöra anslutning av ny elproduktion i framtiden. Där har vi ett inriktningsbeslut i dag. Men den ska inte vara i drift förrän 2028, säger Maria Jalvemo.