David Högnelid.
Men flera processer har dragit ut på tiden och försenat förstudien i Reemapprojektet.
– Vi har inga stora marginaler i tidsschemat och vi hoppas att det ska hålla, säger David Högnelid, strategi- och kommunikationschef för affärsområde specialprodukter vid LKAB.
Den stora stötestenen i förstudien är att gruvjätten bara haft ett färdigt markanvisningsavtal för den industripark som ska anläggas. Det gäller Skellefteå, där ett område vid Näsudden nära Skelleftehamn är aktuellt.
För Svartön i Luleå och hamnområdet i Narvik har markanvisningsavtalen dröjt. Ett detaljplanearbete inleddes i Luleå i maj 2021 och markanvisningen blev offentlig först den 23 februari. Detta efter att Luleå hamn uttryckt farhågor för planerna.
Narvik dök upp i diskussionen i vintras.
– Narvik har egentligen alltid funnits med i bakgrunden. Vi är aktiva i en förhandling om mark sedan en tid tillbaka. Marken kan vara aktuell för Reemap och framtida järnsvampshantering, säger David Högnelid.
Sandmagasinet i Vitåfors sett från luften. Till vänster klarningsdammen.
Markbehovet är 100 hektar. Förstudien ska leverera samtliga villkor för projektet till styrelsen.
– Det handlar om tekniska möjligheter: kan vi nå våra mål med produkterna? Ekonomisk effektivitet: vilka marknader och produkter tittar vi på? Förutsättningar för att minimera deponier. Exempelvis vill vi inte deponera gips, som bildas i processen, utan det vill vi utveckla till en betalbar produkt. Sedan givetvis kostnader för etableringen. Har vi tillräckligt med landyta och möjlighet till utökad produktion och synergier? Hur ser det ut med logistik och elkraft på de olika platserna? säger David Högnelid.
Ytterligare en faktor är de tillståndsprocesser som pågår för bygge av apatitverk i Malmfälten.
– För Malmberget har vi en pågående process där målet är att lämna in en ansökan i år. När det gäller Kiruna så avvisades vår ansökan för Kirunagruvan av mark- och miljödomstolen i höstas. Vi har överklagat avvisandet och hoppas att vi inte behöver göra om ansökan, men just nu står vi och väntar. Även om det tar tid så är vår förhoppning att det inte ska bli ett hinder för den tidslinje vi tänkt, säger David Högnelid.
I LKAB:s pilotanläggning har processen testats med lyckat resultat.
Produktionsstart är satt till 2027.
– Eventuellt kan apatitverken vara i drift redan 2026.
Det omskrivna projektet har alla rätt i den gröna omställningen. Gruvavfallet i LKAB:s sandmagasin i Malmberget och Kiruna ska bildligt talat förvandlas till guld.
I anläggningsskedet skapas ett tusental jobb, och i drift handlar det om upp till 500 arbetstillfällen. Dessutom har LKAB flaggat för att klusterbildning kan bli aktuell med ytterligare etableringar.
LKAB:s gruvdammar innehåller värdefulla mineraler.
Affärsidén är denna:
Sanden förädlas i apatitverk, som ska byggas i anslutning till järnmalmsförädlingen i Malmberget och Kiruna.
Nästa steg är att apatitkoncentratet transporteras till kusten via järnväg för att vidareförädlas. Detta ska ske i en industripark, som innehåller en hydroanläggning, ett svavelsyraverk, ett ammoniakverk, en vätgasfabrik, en anläggning för förädling av mineralgödsel, samt produktionsanläggningar och lager för tillverkning av fluorprodukter, jordartsmetaller och gips.
Här är alla processer som ingår i Reemap.
Processen sker med saltsyra, fossilfri svavelsyra, tillverkad av pyritkoncentrat från Bolidens Aitikgruva, och vatten, vilket innebär att det i stort sett inte bildas någon koldioxid. Mineralgödsel produceras genom tillförsel av grön ammoniak till fosforsyra. LKAB räknar med att kunna producera fem gånger Sveriges behov av mineralgödsel och 30 procent av Europas behov av sällsynta jordartsmetaller.