Mark Thompson har sysslat med mineraler, letat efter dinosaurier och nu är det grafit som gäller för den 55-årige australiern.
Det småregnar på Suptallens rastplats så vi gör intervjun i en minibuss. Visningen av Talga Groups provborrningsplats för allmänheten är på väg att ta slut den här lördagen och ägaren Mark Thompson konstaterar att det är ungefär tio år sedan han kom till Vittangi för första gången.
Han har sysslat med mineraler, letat efter fossiler och dinosaurier. Nu handlar det mest om grafit.
– Det har varit en mix av vetenskap, geologi, gruvor och teknologi. 2011 började jag leta efter grafit. Jag började i Australien och senare övriga världen. Jag besökte olika länder och tog prover, säger Mark Thompson.
55-årige Thompson växte upp i Perth i sydvästra Australien. Staden har kallats för världens mest isolerade huvudstad och den unge Mark längtade tidigt bort.
– Jag växte upp i förorterna, men det var i utkanten av en förort där det fanns en flod och en skog. Där försökte jag som liten att hitta vackra stenar som folk ville köpa. Jag tror att jag kände mig isolerad från förorterna. Jag ville vara någon annanstans. Det enda sättet var att hitta saker för att komma bort från där jag växte upp.
Han drogs till att undersöka jorden och världen på olika sätt.
Mark Thompson har deltagit i utgrävningar efter dinosaurier i USA. Bilden är en genrebild.
– Jag arbetade med mineraler i många år. Jag letade också efter dinosaurier i USA och det var succéfyllt. Vi hittade några speciella dinosaurier. En av dem är döpt efter min syster. En annan står på det kungliga museet i Kanada.
Julieraptor är fyndet som är döpt efter hans syster och än mer uppmärksammad är kanske Leonardo som hittades i Montana, USA, år 2000.
– Det var en stor upptäckt. Det är den bäst bevarade dinosaurien som har hittas. Den var mumifierad. 90 procent av dess hud och muskler var bevarade. Det var väldigt speciellt att jobba med.
Tillbaka till Vittangi och grafiten. 2011 beställde Thompson en rapport om grafitfyndigheter i Sverige, Norge och Finland. Det var i den rapporten han hittade den fina fyndigheten som finns några kilometer in i skogen från Suptallens rastplats.
Här är obehandlad grafit som Talga vill bryta i Vittangi.
– Jag satte ihop en modell av hur en gruva kunde se ut. Det såg ganska bra ut. Jag åkte till Sverige. Marken ägdes av ett kanadensiskt företag. De visste inget om att grafiten fanns där. Jag berättade för dem och lyckades köpa projektet av dem.
Han säger att han har lagt tiotals miljoner dollar och nästan tio år här för att utveckla produkten Talnod C som främst ska sitta i bilbatterier.
– Det tog många år att utveckla tekniken. Inte bara för att få ut grafiten ur stenen utan även få in det i ett batteri och få det att funka, säger han och fortsätter:
Mark Thompson, ägare till Talga Group, ser sitt grafitprojekt i Vittangi som en viktig del i den gröna omställningen. "Det måste vara superrent för hela världen och Europa. Annars får du inte bryta det", säger han.
– Jag började med några tester 2013 och 2014 upptäckte vi att fyndigheten var väldigt speciell. Vi kunde köra en elledning genom klippan för att göra grafen från grafiten. Men det dröjde till 2018 innan vi kunde göra batteridelarna riktigt bra, så att de skulle kunna gå att använda kommersiellt. Det var då vi kände att batteriprojektet skulle kunna gå att genomföra rent tekniskt.
Thompson kallar grafiten i Vittangi för världens bästa och han ser den som en viktig ingrediens i den gröna omställningen.
– Våra kunder ska vara fossilfria, säg 2040 eller 2050. Vi måste också vara fossilfria. De batterier som tillverkas i dag är väldigt smutsiga. Jag tror att vi kan spara ungefär 3 ton koldioxidutsläpp på varje elbil de tillverkar.
Nunasvaara ligger cirka en mil väster om Vittangi.
Just i Vittangi går det att vara extra grön i framtiden.
– Vi kan ha en cirkulär ekonomi där grafit från vår gruva hamnar i ett svenskt batteri som sedan hamnar i elektriska gruvmaskiner som tar hand om grafiten i gruvan. Det är en riktig cirkulär ekonomi och vi kan också jobba med återvinningen.
Flera som jobbar med dig säger att du hellre jobbar i gruvan än håller i stora projekt?
– Så är det. Det handlar om att hitta saker som inte andra hittar. Gör du det i företagsvärlden kallas du för en visionär. ”Han kan se saker som andra inte ser”. Men jag vet inte. Det är många som ser saker, men det handlar om att genomföra det när att det är svårt. Och det här är ett svårt projekt.
Med grafiten i Norrbotten kan man säga att Thompson har gått varvet runt i sitt sökande efter att hitta nya saker.
– Det är lite lustigt. Nu är jag 55 och den här grafitfyndigheten formades från döda bakterier, så du skulle kunna säga att jag har återvänt till fossiler igen.