Svartbygården i Norra Svartbyn är lite av byns hjärta.
Svartbyleden böjer genom villakvarteren, passerar Fyragårdarshöjden och det mellanområde som avskiljer södra och norra Svartbyn. Uppe på krönet har man sedan Svartbygården och förskolan till vänster, och strax därefter kommer korsningen till Flarkenvägen.
Det är en återvändsgränd, säger vägskylten.
Efter en knapp kilometer, vid randen till den skog som är tänkt att bilda en barriär mot industriområdet, bor trebarnsfamiljen Dyrvold sedan två år tillbaka.
– I grunden är vi positiv till etableringen och jag upplever att H2 Green Steel visar hänsyn. Bolaget har bland annat sagt att man ska göra en parkering och en utsiktsplats för att minska trafik från nyfikna under byggtiden. Och även skapa ett förstärkt bullerskydd av något slag. Men stålverket kommer alldeles för nära oss, säger Markus Dyrvold.
Anledningen är att H2 Green Steel tvingades justera sina ursprungliga planer gällande placeringen på grund av dålig mark. Avståndet från familjens hus till närmaste byggnad på industriområdet blir cirka 300 meter.
Trebarnsfamiljen stödjer etableringen men tycker att industrierna kommer för nära deras hus. Från vänster Ebba Dyrvold, 10, Lina Dyrvold, Meja Dyrvold, 12, och Markus Dyrvold. Saknas gör Josefina Dyrvold, 20.
Johan Melander, ordförande i Norra Svartbyns intresseförening, anser att kommunen och H2 Green Steel sköter sina kort väl.
– De vill ha samarbete och lyssnar verkligen på synpunkter. Sedan är de villiga att delta i utvecklingsarbete. Vi har flera grupper igång som identifierar tänkbara problem och lösningar, samt nya projekt och satsningar som kommer bygden till godo, säger Melander.
Men det gör inte ovissheten mindre för familjen Dyrvold. Kommer vattnet i den egna brunnen påverkas? Hur mycket märks belysningsmasterna? Hur mycket buller blir det?
– Ännu har vi bara sett en bild på hur det ska bli. Allt känns overkligt, säger Markus Dyrvold.
Markus Dyrvold är ledare för den friluftsgrupp som parallellt med etableringen arbetar för att skapa nya friluftsområden, terrängspår och ridvägar i området.
Mäklaren Peder Ledin tror inte att byborna behöver oroa sig för att fastighetspriserna ska dyka.
– Hittills har det varit för få försäljningar för att kunna dra några växlar. Men för inte så länge sedan sålde vi en villa som gick upp från 1,9 miljoner till 2,9 miljoner. Och direkt när beskedet kom förra året hade vi en försäljning på gång. Då valde den tilltänkte köparen att hoppa av, men någon månad senare fick säljaren mer betalt.
Peder Ledin fortsätter:
Peder Ledin, mäklare.
– Jag tror att utvecklingen blir sådan att de som vill ha skogen som granne säljer och flyttar, medan andra som tycker om området och kanske gillar att bo nära sin arbetsplats flyttar in. Att det blir en utveckling innebär nyproduktion som i sin tur driver upp priser och allting får en sving uppåt.
Roger Vidman och Maria Andersson är grannar till familjen Dyrvold. Roger har drivit verkstad och bilförsäljning i Boden, men flyttat hem företaget på senare år.
– Jag håller på och trappar ned. Det är lugnt och skönt att jobba hemifrån. Jag har bott 46 år i byn, och jagat på markerna här omkring lika länge.
Ovisshet och oro. Roger Vidman och Maria Andersson befarar störningar från industrin. Skogen i bakgrunden blir en barriär mellan industriområdet och bebyggelsen.
Roger visar en bullerutredning och breder ut en karta på köksbordet.
– Jag är glad över planerna och tycker att stålverket är det bästa som hänt Boden. Men när de kommer så här nära inpå bostadsområdet är det inte idealiskt. De ska ju bland annat smälta skrot och jag befarar att det blir skrammel av hanteringen.
Roger Vidman pekar på kartan, och berget norr om industriområdet, där det nedlagda Gammelängsfortet ligger.
– Det hade nog gått att förhandla med försvaret om marken. Där är det bättre backe att bygga och spränga i, och avståndet till bebyggelse blir större. Jag har gett dem det förslaget, men det verkar inte vara aktuellt.
Roger Vidman anser att det finns bättre mark norr om industriområdet, och då hamnar också industrierna längre bort från bebyggelse.
Han bedömer att merparten av byborna är positiva till stålverket, men säger också att det finns de som reagerat negativt.
– Det är klart att det snackas mycket i byn och jag vet de som blivit förbannade och som säger att de ska sälja. Det är ju vi här i Norra Svartbyn som berörs mest av industrin. I Södra Svartbyn är de betydligt längre ifrån och de är nog mer positiva. Samtidigt ska det dras en järnväg vid Södra Svartbyn. De som bor närmast den är nog oroliga, säger Roger Vidman.
Stickspåret är en del av den transportkorridor som Bodens kommun planerar och som ska ansluta industriområdet med 97:an och järnvägen. Enligt förslaget hamnar korridoren i närheten av Gruvberget och de villakvarter som ligger längst söderut i Södra Svartbyn.
"Vi stortrivs. Mycket barn runt omkring och nära till förskolan", säger Lasse Karlberg om livet i Södra Svartbyn.
Lasse Karlberg (jo, han är döpt till Lasse) och Malin Jansson, tillsammans med döttrarna Nelly och Felicia och hunden Lukas, bor sedan 2017 i ett hus andra änden av Södra Svartbyn, som gränsar till Torpgärdan.
– Vi stortrivs. Mycket barn runt omkring och nära till förskolan. Avståndet till industriområdet gör att vi känner oss trygga, men jag hade så klart haft fler funderingar om vi bodde på norra sidan. Vi är mycket kring Gruvberget och nyttjar skog och natur, så det är klart vi även följer ärendet med infrastrukturkorridoren, säger Lasse Karlberg.
Han tycker att stålverkssatsningen är viktig för Boden.
– Mycket har försvunnit eller minskat sedan vi var unga. Vi har tappat sjukhuset, militären och många arbetstillfällen. Jag har sett hur det påverkat staden. Nu kan det bli mer jobb, handel och bostäder. Vi får möjligheter att hålla kvar ungdomarna och locka nytt folk hit. Precis vad Boden behöver.
I Södra Svartbyn är de boende längre ifrån stålverket. Grannarna Lasse Karlberg och Stig Rönnbäck tror på ett uppsving för Boden. Med på bilden är hunden Lukas.
Utanför huset träffar vi grannen Stig Rönnbäck.
– Jag har då inte hört några negativa synpunkter från någon som bor här. Men vi är ju en bit ifrån, förstås. I grunden är det här bra för Boden och stålet kommer dra med sig fler branscher också, säger han.
Vid återvinningsstationen på Fårhagsvägen, där Norra Svartbyn börjar, står paret Gunnel och Hans Törnblom med stavar och skidor i högsta hugg. De ska precis köra Lillträskrundan, en tur på drygt en halvmil.
Hans Törnblom och Gunnel Törnblom är positiv till etableringen och tycker inte att Boden kan tacka nej.
– Vi är positiv till stålsatsningen. Det är en grön industri som kommer ge Boden arbetstillfällen och ett uppsving. Jag kommer från Skellefteå och har sett hur Northvolt påverkat samhället där. Boden har varit en tjänstemannastad och förlitat sig på staten alltför länge. Vi ska inte säga nej och stå vid sidan av, säger Gunnel Törnblom.
– Nu bor ju vi i Södra Svartbyn, och vi har förståelse för att de som kommer närmare stålverket kan ha synpunkter. Men det här är bra för Boden och jag tror de kommer sköta det på ett bra sätt, säger Hans Törnblom.
Roger Vidman och Maria Anderssons hus i Norra Svartbyn hamnar cirka 300 meter ifrån industriområdet.
Utanför huset på Flarkenvägen hos Roger Vidman och Maria Andersson står skidorna lutade mot väggen. Paret tar med hunden Polly ut och går en sväng mot skogen.
– Det är klart att man funderar på hur det ska bli, säger Maria Andersson.