Norra Sverige har sedan dess varit en spegel för sin samtid, från att uttalat ha varit en koloni inom landets egna gränser till ”de slumrande millionernas land” och ”framtidslandet” under industrialiseringens tidevarv som Sverker Sörlin beskrivit i avhandlingen ”Framtidslandet”. De ekonomiska möjligheterna har alltid setts som närmast obegränsade, befolkningen däremot har, under dessa perioder, antingen exotiserats eller förtryckts, eller bäggedera. Inte minst om man tillhört de nationella minoriteterna eller urfolket samerna. Under senare perioder beskrevs vi som ”tärande” och ”bidragstagare”.
Poängen är att vår del av Sverige i olika tider har styrts av andra intressen än av befolkningen som levt här. Vi har i bästa fall fått åka med. Beslut har alltid fattats av eller påverkats av andra. Det är allt från staten, storföretag, kapitalägare eller andra röst- och kapitalstarka aktörer som satt agendan för regionens utveckling. Ibland har det sammanfallit med regionens intressen men långt ifrån alltid.
Forskning om hållbar regional utveckling i naturresursrika regioner som Norrbotten beskriver några saker som centrala. Dels att vinsterna från naturresursutvinningen återinvesteras i hög grad i regionen, dels ett diversifierat näringsliv som är oberoende av naturresursutvinningen. Ett bredduniversitet är av stor vikt, jämför Umeås befolkningsutveckling och antalet utbildningsplatser på universitetet ser man att det går hand i hand. Ett brett utbildningsutbud i regionen är nyckeln till kompetensförsörjning och attraktionskraft, ett universitet som verkar för hela regionen och inte enbart för en bransch eller näring.
När nu norra Sverige återigen är aktuellt som ”framtidslandet” finns det några frågor vi bör ställa oss. Dagens version ska skapa det moderna, fossilfria, föregångslandet Sverige och tillföra råvaror och hållbar energi för att göra det. I den gröna omställningens namn, för hela Sveriges bästa. Vad innebär det för oss som bor här? Framtid för vem? Till vilket pris?
Under rekordåren var betalningen för naturresursutvinningen ett samhällskontrakt. Vi fick välfärdssamhället, en bra skola, sjukvård, omsorg och service i hela landet. Socialförsäkringar. Pensioner att leva på. Ett samhällskontrakt som under lång tid har demonterats.
I många kommuner i länet kämpar man idag med att klara sitt grunduppdrag, skola, vård och omsorg med ett svikande skatteunderlag.
Stora investeringar med lånade pengar kommer att krävas av kommunerna för att möta upp de industrisatsningar som sker, ett stort risktagande utan statliga stöd. Ebba Busch, som inte ens kan leverera ett elprisstöd till norra Sverige eller sänkta drivmedelspriser, lär knappast göra det. I regeringen finns inte ens någon minister bosatt norr om Dalälven.
Vid alla tillfällen som norra Sverige varit i fokus som framtidsland har det alltid skett till priset av vår livsmiljö. Om historien lärt oss något så bör det vara att vi behöver mod, nytänkande och en stark opinionsbildning i den regionala politiken. En politik som värnar människorna, norrbottningarna, framför snäva ekonomiska intressen.