I sommar och höst har norra Sverige gjort katastrofal reklam för sig.
Kris i vården och omsorgen. 1000-tals bostäder saknas. I Kiruna har två skolor stängts av skyddsombud. Från Gällivares skola hörs också nödrop om lärarbrist och en grop i centrum vittnar om prestigebygget Multiaktivitetshuset, som kommunen tvingats skjuta på framtiden.
Samtidigt ska de stora bolagen besätta 10 000 nya jobb och norra Sverige beräknas behöva en inflyttning på 50 000 invånare eller fler under de närmaste 15 åren.
Efter att ha bevakat de här frågorna det senaste året tror jag att de stora bolagen måste göra mer – mycket mer – för kommunerna.
Vän av ordning harklar sig. Ursäkta, men samhällsservice är faktiskt myndigheternas ansvar.
Jodå, men vilka är det vi talar om här? Små kommuner med muskler som förtvinat av långsam utflyttning ska helt plötsligt svara upp mot jättesatsningar på ingen tid alls.
Kommunalråd som Bodens Claes Nordmark och Skellefteås Lorents Burman har krävt hjälp från högsta politiska nivå, men ett tydligt svar lyser med sin frånvaro.
Ändå sägs stödet för satsningarna vara starkt.
Det är ganska precis ett år sedan jag intervjuade statsminister Stefan Löfven vid det berömda ställverket i Norra Svartbyn, när han var ute på sin avskedsturné. Strax dessförinnan hade Centerns partiledare Annie Lööf besökt samma plats. Och i början av sommaren invigde energiminister Khashayar Farmanbar Hybrits pilotlager för vätgas i Luleå.
Regeringen har visserligen gjort en satsning på Arbetsförmedlingen och tillsatt två samordnare, som säkert gör ett bra jobb med att samla information, men som inte har några befogenheter att styra upp en tidsplan och fördela resurser.
Det "kommunkliv" som S i Norrbotten lanserade i somras har inte fått fäste på riksnivå i partiet. Från andra partier hörs inte heller något konkret.
Jag pratade med Pajalas kommunchef Stefan Millgård för en tid sedan. Han sade ordagrant: "Jag tror inte att man förstått riktigt ens vad eller hur stort problemet är".
Vilka barnfamiljer vill bo där samhället sviktar?
Situationen för den hållbara omställningen är ohållbar. Under tiden tickar klockan obevekligt. Bolagen behöver agera på en nivå som gör snabb skillnad för kommunernas attraktionskraft.
LKAB är förvisso redan en engagerad samhällsaktör, som bygger bostäder och medverkar på utbildningsnivå. Säkert finns engagemang hos andra bolag också.
De stora aktörerna har dessutom redan en enad front. T25-gruppen, med bland andra LKAB, SSAB, Northvolt, Boliden och H2 Green Steel, pressar i kulisserna garanterat på för statliga insatser.
Men det räcker inte. Det är för stora värden på spel.
Här är några förslag som skulle pumpa syre i den gröna omställningen och på köpet få bolagens goodwill-mätare att slå i taket:
LKAB kan bygga Europas häftigaste äventyrsbad i Malmfälten. Uppvärmningen är gratis av spillvärme från valfritt järnsvampverk. Finns INGENTING som skulle smälla högre för barnfamiljer. På köpet blir man ett ännu hetare turistmål. Ett liknande men anspråkslösare förslag är redan väckt av LKAB-ingenjören Skjalg Wiiks. LKAB:s styrelse inte kan ta det här beslutet. Det måste komma från ägaren, men staten älskar ju den gröna omställningen?
H2 Green Steel kan hjälpa Bodens kommun med ridanläggningen. Ridklubben har väntat länge nog på ett nytt ridhus och hästsporten är starkt förankrad i Boden. Slå på stort, H2!
SSAB kan bygga ett kallbadhus i Södra hamn i Luleå. Restaurang, hopptorn och soldäck, varsågod. Visionen finns redan, framtagen av bland andra SSAB själva.
Northvolt kan bygga den mindre scen för talangfulla band som varit på tal i Skellefteå. Något som den genuina musikstaden så väl behöver, som komplement till Sara kulturhus.
Hur kan bolagen ge HLR till vård, omsorg och skola då?
De kan inte ge sig in i utbildningsbranschen fullt ut, rekrytera personal eller piffa upp löner med ett saftigt kallortstillägg. Men de skulle kunna stimulera branscherna genom att fondera medel till personalutveckling, rekreation, utlysa stipendier och så vidare.
Oavsett vad allt kostar kan det visa sig dyrare att sitta med armarna i kors.
Till sist: hönan som Emil i Lönneberga köpte i Backhorva hette Halta Lotta, och hade skadat benet när hon undslapp avlivning. Halta Lotta kostade 25 öre och visade sig vara en fantastisk värphöna för sin ägare.