Dagens debatt om elen saknar perspektivet om det grundläggande behovet av järn och stål för välfärdssamhället, anser Petäjäniemi.
Samtidigt har en väsentlig andel av den mer planerbara kärnkraften ersatts av den med mindre planerbara vindkraftselen. Därmed har vi själva skapat effektbrist när det inte blåser. Obalansen mellan efterfrågan och utbud styrs numera av vädrets makter i norra Europa. Därutöver har tyskarnas importbehov ökat panikartat då den ryska gasimporten upphört, vilket i sin tur förvärrat den interna konkurrenssituationen om elen i Sverige. Detta har väsentligt ökat risken för långsiktiga felsteg för klimatet och den nödvändiga omställningen av svensk och europeisk stålindustri.
Dagens debatt saknar det grundläggande behovet av järn och stål för välfärdssamhället då återvinning av skrot inte räcker till för en växande världsbefolkning och utvecklingen av de fattigaste länderna. Givet den insikten och klimatkrisen, behövs en effektiv fossilfri värdekedja från järnmalmsgruvor till färdigt stål och färdiga slutprodukter som verktyg, vitvaror, fordon, cyklar, mm. Transfereringsförlusterna i elnätet kan minimeras genom att använda elen klimatsmart nära källan, vid gruvorna som i huvudsak finns i norra Sverige.
Kraftledningarna går dagligen fulla med överskottsel från norra Sverige (SE1 och SE2) till södra delen (SE3 och SE4) samtidigt som el exporteras till andra länder, bland andra Tyskland. Den planerbara elproduktionen behöver öka i SE3, SE4 och inte minst i Tyskland, för bästa elkraftbalans i elkraftnäten. Vid fortsatt kraftig vindkraftsutbyggnad, behöver energin också kunna lagras i större utsträckning när det finns effektöverskott. Här kan vätgasen spela en stor roll och fungera som energilagring samtidigt som den ersätter fossila bränslen i industri och fordon.
Hybrits demoanläggning i Luleå.
Men elproduktions-ökningar kommer kräva tid, tid som vi inte riktigt har idag för att rädda situationen kortsiktigt, då tillstånds- och anläggningsprocesserna är tidskrävande samt tillgången till mark- och vattenarealer begränsas av särintressen.
Att stänga långsiktigt hållbar stålindustri i Sverige eller Europa och importera icke fossilfritt stål från Asien är det sämsta vi kan göra för den globala klimatkrisen. Det är inte heller ett reellt alternativ i den geopolitiska situation Sverige och EU befinner sig i. En värld, ett land utan stål och andra metaller som koppar, fungerar inte i praktiken. Redan idag har vi underskott av koppar, alltför låg självförsörjningsgrad inom EU och efterfrågan bedöms accelerera tack vare ökad elektrifiering av fordon och utbyggnaden av förnyelsebar energi. Fler koppargruvor inom Sverige och EU behöver öppnas, vilka också ska elektrifieras.
Det är mindre klimatsmart att exportera den gröna elen från Sverige till andra länder i EU för att ersätta kolkraft för exempelvis europeisk stålindustri. Anläggande av järnsvampsanläggningar vid gruvorna i norra Sverige, med tillgång till grön el, blir energieffektivare. Då järnmalm i huvudsak består av järn och syre, är det smartast ta bort syret vid källan och minska de energikrävande transporterna genom högre förädlingsgrad. Den högre förädlingsgraden innebär att järnhalten höjs från 67-68% i järnmalmspellets till ca 94-95% i järnsvamp, när syret lämnat ”kulan”. Järnsvamp kan då, enskilt eller tillsammans med skrot, tillsättas i elektriska ljusbågsugnar för ståltillverkning, för nästintill fossilfritt stål.
Tillverkningen av vätgasbaserad fossilfri järnsvamp behöver stora mängder elektricitet, när vatten ska ”klyvas” till syrgas och vätgas genom elektrolys. Det handlar om kemiska och fysikaliska processer i en omvandling av energibalanser, där utbytet i varje steg blir viktigt. Bedömd energiåtgång baseras på dagens teknik och vi kan inte utesluta att processerna vid industrialisering blir alltmer energieffektiva med tiden. Man kan reflektera över dagens vindkraftsteknik jämfört med den som är 10-20 år gammal, enorma utvecklingskliv har tagits i energieffektivitet. Vätgastekniken kommer också att fortsätta utvecklas, som all annan teknik.
Hybritinitiativet, det gemensamma utvecklingsprojektet för fossilfritt stål, mellan LKAB, SSAB och Vattenfall har hela tiden haft fokus på energiåtgången i hela värdekedjan. Att projektet initialt fått statligt stöd för utvecklingskostnader är sekundärt i sammanhanget då företagen själva behöver stå för de gigantiska investeringskostnaderna vid full industrialisering på affärsmässig grund, till nytta för för klimatet samt hela Sverige och EU.
Debatten om elbehovet har blivit kortsiktig och skev, då den nu kantrat till en konkurrensfråga om fossilfri el i rådande bristsituation. Bristen på planerbar elproduktion (i SE3 och SE4) tillsammans med kriget i Ukraina och därmed den europeiska el-/gasbristen, har förvärrat situationen. Vi lever i en ny verklighet som rubbat balansen i Europas långsiktiga energiförsörjning och omställning till förnyelsebara energislag, samtidigt som elektrifieringen ökar i rask takt.
Långsiktigt får vi inte gå bort oss i den nödvändiga gröna omställningen på grund av kortsiktiga panikartade beslut. Klimatkrisen fortsätter att banka än hårdare på dörren och då hjälper det inte skyffla elbristen i knäet på varandra genom att skapa ett ”SE Sverige” i syfte att boende och industrier i norr ska subventionera motsvarande i söder. Sådan politik är inte långsiktigt hållbar, vare sig i ett jämlikt ansvarstagande samhälle eller i en marknadsekonomi som Sverige och EU är.
Förutom energieffektivisering behöver vi istället lägga resurserna på utbyggnad av såväl vind- som kärnkraft och prioritera SE3 och SE4, i den ordning som ger snabbast effekt. Som privatpersoner kan vi komplettera med sol-, bergvärme-, mark- och värmepumpanläggningar. Då gör vi något på riktigt, säkerställer en stabilare konkurrenskraftig energiförsörjning och förbättrar klimatet, även om vi inte räddar hela världen. När tekniken är tillräckligt mogen i industriell skala, kan vi även bygga infrastruktur för vätgas och öka energilagringsförmågan för bästa nyttjande av vindkraften.
Markus Petäjäniemi
Egenföretagare, vice ordf i Copperstone Resources AB och ordförande i LTH Traktor AB, pensionerad direktör från LKAB (ansvarat för marknad, logistik, produktion och teknikutveckling) f.d. styrelseledamot i Hybrit Development AB