Det var fel av den förra regeringen att förbjuda uranbrytning i Sverige. Det var dum och hycklande plakatpolitik, varken mer eller mindre. Att den nya regeringen vill rulla tillbaka detta Àr vÀrt Ätminstone en liten applÄd. Det Àr ett beslut av den typen politiker inte gillar: ett som Àr logiskt och rimligt men som likafullt mest kommer att generera kritik.
Men det gÄr inte att komma ifrÄn att vi Àr beroende av uran för vÄr elproduktion och kommer att behöva bli Àn mer sÄ framöver. Det gÀller inte minst för norra Sverige. Utan kÀrnkraft Àr det svÄrt att se hur de enorma industrisatsningarna ska kunna förverkligas. Dels pÄ grund av den stora mÀngd ny el som behöver produceras, dels pÄ grund av faktorer som nÀtstabilitet och planerbarhet. Norra Sverige kallas ibland landets Klondike, men vÄrt guld kommer inte att grÀvas för hand utan med en himla massa el.
Det vore lite vÀl lÄngsökt att kalla uranet för vÄrt gula guld. Men att vi behöver det Àr uppenbart. Vi kan förstÄs fortsÀtta att importera uran. Det Àr teoretiskt möjligt, men inte nödvÀndigtvis etiskt. Vi Àr frÀmst beroende av Ryssland för vÄr uranimport. Om vi kan kosta pÄ oss att ha synpunkter pÄ de europeiska grannar som fortfarande köper olja och gas frÄn vÄr krigsbrottsnotiska granne i öst Àr det mer Àn lite hycklande att inte se över vÄra möjligheter att göra oss oberoende av ryskt uran.
Att vara beroende av Ryssland Ă€r dĂ„ligt, inte bara av moraliska skĂ€l â lex Mondelez. Det Ă€r ocksĂ„ en sĂ€kerhetsrisk. För sĂ€kerhetsexperter har det varit uppenbart under en lĂ„ng tid att Ryssland inte drar sig för att anvĂ€nda sina energitillgĂ„ngar för att pĂ„verka andra lĂ€nder politiskt. Gaskranar kan tĂ€ppas till mitt i de kallaste av vintrar. Om nĂ„gon tror att Ryssland skulle hĂ„lla sig för gott för att göra detsamma med uran bedrar den sig. Det gĂ„r inte att lita pĂ„ den nuvarande versionen av Ryssland och att bygga in ett beroende av landet i sin elproduktion Ă€r ungefĂ€r sĂ„ begĂ„vat som det lĂ„ter.
Sverige har Europas största kÀnda uranfyndigheter. Om det Àr ekonomiskt möjligt att bryta dessa bör vi göra det. Delvis pÄ grund av Ryssland, men inte bara dÀrför. Vi har Àven bland vÀrldens strÀngaste miljölagar och tillstÄndsprocesser sÄ omfattande att Franz Kafka skulle finna dem svindlande.
Att inte bryta uran i Sverige för att det gÄr att importera det i stÀllet innebÀr att brytningen med stor sÀkerhet kommer att ske i lÀnder med betydligt sÀmre miljöhÀnsyn och med en helt annan gruvtradition Àn vad vi har. Svenska gruvor Àr fantastiska. De Àr vÀrldsledande pÄ sÄ mÄnga omrÄden att det Àr svÄrt att göra rÀttvisa. Det gÀller allt ifrÄn miljöhÀnsyn och arbetsmiljö till jÀmstÀlldhet och teknikutveckling.
Om uran behöver brytas Àr Sverige en av fÄ platser dÀr det faktiskt Àr lÀmpligt att det görs. DÀrmed har vi ocksÄ ett ansvar att göra detta möjligt. Vi Àr beroende av uran. VÄra vÀnner och allierade Àr beroende av uran. Och behovet vÀxer. Detta gÄr inte att bortse ifrÄn utan att hyckla.
Vi vinner inget pÄ att uranbrytning sker i utvecklingslÀnder som saknar regler och ramverk för att skydda naturen. Snarare garanterar vi att miljöproblem kommer att uppstÄ, bara inte just precis hÀr. Vad som Àr en hanterbar risk hÀr blir genom flytten en nÀstan garanterad katastrof.
Samtidigt avsÀger vi oss möjligheten till arbetstillfÀllen och ekonomisk vinning. Visst, det Àr kanske inte det allra viktigaste i sammanhanget. Men Àven om det Àr mindre fördelar pÄ det stora hela Àr de likafullt fördelar och kan spela stor roll lokalt dÀr gruvor eventuellt vÀxer fram.
Nationell sÀkerhet. Etik och moral. Logistisk sÀkerhet. Miljö och klimat. TillgÀnglighet. Internationell solidaritet. Ekonomi. Allt detta talar för att vi inte bara bör tillÄta uranbrytning utan ocksÄ hoppas pÄ att det blir verklighet. VÄgskÄlarna har talat. Huruvida det sker hÀr eller lÀngre ned i landet Àr en annan och mindre intressant femma.
Daniel Persson, politisk redaktör pÄ Norrbottens-Kuriren.