"Drivs högern av förakt för näringarna i norra Sverige? Nej, naturligtvis inte", skriver Daniel Persson, ledarskribent i Norrbottens-Kuriren (ob M) 17 januari.
Han menar att kritiken mot Hybrit och den gröna nyindustrialiseringen från högerdebattörer som Peter Wennblad, Rebecca Weidmo Uvell, Henrik Jönsson, Elisabeth Svantesson och Moderata Ungdomsförbundet egentligen bara handlar om "sund skepticism".
F-n tro´t, som Rellingen sa.
En sak är dock säker: Moderaterna och andra delar av det svenska högerblocket har en del att bevisa när det gäller norra Sverige. Högerns historiska insatser imponerar inte.
Det finns visserligen skäl att ge cred till Arvid Lindman och den dåvarande högerregeringen som såg till att staten gick in som delägare i gruvbolaget LKAB 1907. Det var smart politik med långsiktig betydelse.
Andra borgerliga regeringsperioder har dock inte varit lika bra för norra Sverige.
I en text 28 december skrev jag om hur illa det var på väg att gå under den borgerliga regeringsperioden 1976-1982.
Oljekrisen och nedgången i världsekonomin slog stenhårt mot gruv-, stål- och skogsindustrierna i norr. Borgerliga ekonomer, politiker och opinionsbildare ifrågasatte om det fanns någon mening med att hålla liv i de gamla basnäringarna. De ansågs omoderna och hopplöst olönsamma.
Några dagar efter publiceringen fick jag ett mejl från en läsare i Överkalix som hade sparat NSD:s förstasida 5 december 1980. Han påminde om den dramatiska rubriken med stora bokstäver: "Industriministern har bestämt sig: GRUVBRYTNINGEN SKALL LÄGGAS NED."
Det var dåvarande industriministern Nils G Åsling (C) och den borgerliga trepartiregeringen (M, C och L) som hade bestämt sig ...
Som tur var fick den borgerliga regeringen kicken i valet 1982. Istället tillträdde en socialdemokratisk regering med Olof Palme, Thage G Peterson, Curt Boström och andra statsråd som ville utveckla, inte avveckla, basindustrierna i norra Sverige.
I mars 1983 presenterade S-regeringen den stora Norrbottenspropositionen. Den innehöll sammanlagt fyra miljarder kr för att rädda basnäringarna men också för att utveckla nya verksamheter – pengar som betalats tillbaka med råge många gånger sedan dess.
Noterbart är även att Moderaterna sa nej till en rad av förslagen i propositionen under riksdagsbehandlingen 1983/1984.
Bland annat avvisade Moderaterna lånen till rekonstruktion av stålbolaget SSAB och skogsföretaget Assi. Vidare gjorde M tummen ned för upprustningen av Kiruna flygplats, satsningen på Kiruna Geofysiska institutet och de särskilda sysselsättningsinsatserna i LKAB-krisens fotspår. Dessutom ville M inte ha ett program för att utöka mineralprospekteringen.
Den här bristen på känsla och engagemang för norra Sverige har återkommit hos Moderaterna många gånger under historiens lopp.
- "När nu den socialdemokratiska regeringen vill utnämna Tekniska Högskolan i Luleå och fyra mindre högskolor till universitet devalverar man otvivelaktigt universitetsbegreppet"", sa riksdagsledamoten Hans Hjortzberg-Nordlund (M) i en riksdagsdebatt 1996. "Devalvering" var alltså M:s beteckning på utbildningssatsningen i norr.
- 27 mars 2004 presenterade dåvarande statsministern Göran Persson (S) ett nytt regionalt utvecklingspaket. Återigen var Moderaterna negativa. 1 april 2004 stod gruppledaren Mikael Odenberg (M) i riksdagens talarstol och sa att dåvarande finansministern ”Bosse Ringholm borde sätta stopp för Göran Persson som strör pengar i Norrbotten”.
- 2005 gick Moderaterna till attack mot beslutet att omlokalisera 2 600 statliga jobb från Stockholm till Arvidsjaur och andra orter som berördes av besparingarna inom försvaret. Fredrik Reinfeldt (M) sa att det innebär ”en kompetensurlakning” i de statliga myndigheterna. Som om det inte skulle gå att bedriva offentlig tjänsteverksamhet i de nordligaste skogslänen.
- Under mandatperioden 2002-2006 plockade S-regeringen in bygget av Norrbotniabanan (en ny kustjärnväg mellan Umeå och Luleå) i den nationella trafikplanen. Men efter regeringsskiftet 2006 och under åtta långa år med Moderaterna i regeringsställning blev det totalstopp för projektet.
Jag betvivlar inte för ett ögonblick att M-företrädarna i Norrbotten och Västerbotten har ett genuint engagemang för sina hemlän. Men historien ger dessvärre ett dystert besked. Det har varit förtvivlat svårt att få genomslag för lokala och regionala krav under perioder med M-ledda regeringar.
Ulf Kristersson och hans statsråd får dock gärna ge många prov på motsatsen när högern nu på nytt har fått chansen att regera.
Det finns inget som hindrar Kristersson från att bedriva en mer Norrlandsvänlig politik än Reinfeldt och andra historiska företrädare.