Det är ingen tvekan om att de stora industriella satsningarna som nu görs i Norrbotten är av godo. Om något är det en underdrift. De är fantastiska. De breddar arbetsmarknaden och skapar arbetstillfällen på många olika kvalifikationsnivåer. De bidrar också med följdarbeten i andra branscher. De tillför ännu mer spjutspetsteknik till en redan framgångsrik region. Norrbotten är nu på allvar ett Mecka för världsledande teknikutveckling.
Allt det är förstås beroende av att satsningarna blir av. Vilket inte är självklart. Det är fortfarande mycket som ska till för att dessa fröer ska kunna blomma och bära frukt. Riskerna är välkända och har diskuterats ingående såväl på Norr Medias ledarsidor som på nyhets- och debattsidor.
Det handlar inte minst om elförsörjningen som inte på något sätt är garanterad i nuläget. Det återstår ett enormt arbete från bland annat Svenska kraftnäts sida för att säkerställa att Norrbottens nyindustriella gröna våg inte kommer av sig. Därtill har vi förstås också frågan om kompetensförsörjning, ett stort problem redan tidigare och nu ökar konkurrensen om kompetenser på alla nivåer betydligt.
För att rå på detta måste inte minst kommunikationerna förbättras avsevärt. Norrbotniabanan måste inte bara bli verklighet utan utrustas med en betydligt mer ambitiös tidsplan än den nu aktuella. Avsätt pengar i budget som kan användas på en gång och börja bygget från båda håll. Ska detta falla väl ut måste det folktäta kustbandet mellan Umeå och Luleå bindas samman på ett effektivt sätt så att en gemensam, effektiv arbetsmarknad kan växa fram.
Då fungerar det inte om planeringen för infrastrukturen ligger i bästa fall ett decennium efter etableringen av företagen. Det är direkt skamligt. Den regering som slutar prata om saken och avsätter pengar – alltså inte pratar om att göra det eller lovar att göra i framtiden utan faktiskt gör det här och nu – torde kunna räkna med ett hyggligt stöd från Norrbottensväljarna.
Även om alla dessa problem skulle lösas och alla satsningarna blir av gömmer sig andra problem i skuggorna. Ett stort sådant är företagsklimatet. Det är lätt att satsningarna tar allt fokus, både från oss i media och från politiker. Det första vore dåligt, det andra oerhört skadligt.
Norrbotten har överlag ett uselt företagsklimat. Och på många håll, inte minst så i Luleå, blir det fortfarande stadigt sämre. Av regionens 14 kommuner var det bara en som kvalade in bland de 100 främsta i Svenskt Näringslivs senaste kommunranking – Boden. Däremot hade vi tre kommuner bland de tio med sämst företagsklimat och hela sju stycken bland de 50 värsta. Många kommuner kommer att ha svårt att sjunka ytterligare utan att aktivt försöka.
I jättesatsningarnas tid vore det som sagt enkelt att helt snöa in på att tillfredsställa de jätteföretag som etablerar sig eller på att locka till sig sådana. Inte fel i sig, men det får inte ersätta arbetet med att förbättra företagsklimatet som helhet. De stora industrierna är också beroende av de mindre företagen.
Dels i form av underleverantörer, dels i form av att inflyttningen gör att behovet av alltifrån frisörsalonger till restauranger ökar. Ska dessa satsningar bli framgångsrika måste hela samhället växa med dem. Något som är direkt omöjligt utan de små och medelstora företagen. Många kommuner kommer att behöva nyetableringar och expansioner även på det området. Se till att kommunen är en god samarbetspart för företagen och gör det så lätt som möjligt för företag att starta och verka i kommunerna.
Dessutom ger en prunkande företagsscen kommuner en stabilitet som inte kan skaffas på andra sätt. Storföretag är utmärkta på många sätt men de kan göra kommunen där de verkar väldigt känslig. Vad händer med kommunen om företaget går under eller flyttar? Ju mer diversifierad företagsmarknad som finns i en kommun desto bättre är det för alla.
Företagsklimatets utveckling kan bli antingen en tillväxtfaktor i framtidsfabrikens skugga eller ytterligare ett orosmoment. Fördelen är att det är något som vi kan avgöra helt själva. Nackdelen är förstås att historien talar sitt tydliga språk: i Norrbotten bryr sig kommunerna sällan om företagsklimatet. Många sätter tvärtom nästan en stolthet i att inte göra det. Och det bådar inte gott.
Men det förstås, undrens tid är ännu inte förbi och än finns det tid för bot och bättring.
Daniel Persson är politisk redaktör på Norrbottens-Kuriren.