Ge mig, ge mig, ge mig. Kinas högste ledare Xi Jinping ser till att investeringarna i europeisk batteriindustri ökar kraftigt.
Den globala livsmedelsjättens fortsatta förehavanden i Ryssland har inneburit att bland annat Marabous produkter har bojkottats av allt från butiker till Försvarsmakten. Men diskussionen har bara börjat. Strålkastarljuset riktas snabbt mot fler företag som också fortsätter sin verksamhet i Ryssland.
Till exempel erbjuder sajten Smakar biran blod möjligheten att kolla om den öl man har tänkt köpa till helgen kommer från ett företag med verksamhet i Ryssland. Gör den det smakar den blod. Blodspengar för blodsdrycker. Det finns goda skäl att tro att det kommer att komma flera liknande initiativ för att hjälpa konsumenterna att välja bort produkter från företag som av girighet och likgiltighet inför oskyldiga ukrainska liv fortsätter att göra affärer i mördarstaten Ryssland.
Just nu gäller detta Ryssland. Men det kan framöver lika gärna komma att gälla Kina. Kommunistdiktaturen har ett uttalat mål om att "återförenas" med Taiwan – Taiwan har förstås aldrig varit en del av Folkrepubliken Kina, men ändå – och har under ordförande Xi Jinping utvecklat betydligt mer våldsamma ambitioner på detta område.
Vi vet sedan tidigare att Peking inte har några betänkligheter kring att bryta löften och avveckla demokrati där den kan. Det skedde senast 2020 i Hongkong och det under mycket våldsamma former. Inte heller drar sig kommunistpartiet för att iscensätta folkmord, vilket har drabbat uigurerna i Xinjiang.
Till allt detta kommer också att Kina är världens kanske främsta utförare av industrispionage. Nyligen greps en före detta hög chef hos Samsung i Sydkorea för att ha försökt kopiera en hel fabrik. Nyligen uppdagades också hur ett tyskt medicinteknikföretag blivit föremål för en spionattack i samband med ett vetenskapligt samarbete. Detta händer varje dag.
Kinesiska flaggan.
Kina har också tydliga ambitioner att med hjälp av teknikstölder och statliga subventioner skapa sig marknadsdominans på flera viktiga områden. Något som tidigare gjordes bland annat på solcellsområdet där man översköljde marknaden med billiga solceller tills några egentliga konkurrenter inte fanns längre.
Nu gör man samma sak med elbilar. Kina ställde tidigt om produktionen till elbilar och nu börjar underprisade kinesiska bilar fylla den europeiska marknaden. Ett närbesläktat område är förstås batterimarknaden som Kina har uttryckt ambitionen att dominera. Detta är förstås också anledningen till de stora investeringarna i batterifabriker som har gjorts i Europa på senare tid.
Ett exempel på detta är Putailai, PTL, som ska etablera en fabrik i Timrå för att leverera anoder till Northvolt. 1 900 människor beräknas behövas på fabriken. En enorm satsning alltså. Från Timrå kommuns håll är man så glad över satsningen att man efter noggranna granskningar inte har kunnat hitta några problem med investeringen. En sällsynt oärlig hållning.
Nyhetssajten Kinamedia kunde exempelvis avslöja att företaget har en fabrik i Xinjiang, där folkmordet på uigurer pågår och där tvångsarbete är ett betydande problem. Men det tror inte Timrå på, företaget har ju sagt att det inte är så. Tvärtom har kommunen gått ut och försvarat Kina i sin helhet. Det brukar sägas att pengar inte luktar men nog stinker det från Timrå för tillfället.
Turister i Peking, Kinas huvudstad.
Ett annat exempel är Vattenfall som håller på att installera en miljon kinesiska smarta elmätare. Inget bekymmer enligt Vattenfall som inte har kunnat hitta några kopplingar till kommunistpartiet. Kvartals Ola Wong visar dock att en enkel googling hade räckt för detta. Och när han går in på moderbolagets hemsida och söker på kommunistpartiets kinesiska namn hittar han genast sidor om hur företaget svär trohet till partiet, och även hur arbetarna gör det. Från högsta chef till lägsta anställda, från strategier till minsta komponent – allt står till partiets förfogande. Och detta företags produkter håller nu statliga Vattenfall på att bygga in i vår kritiska infrastruktur.
Vad har då detta för bäring på den gröna nyindustrialiseringen? All, givetvis. Vi har redan sett hur Northvolt har gjort sig beroende av subventionerad, kinesisk teknik vilket är kommunistdiktaturens sedvanliga modus operandi för att kontrollera en bransch. Northvolts grundare Peter Carlsson har stuckit ut hakan och förklarat att Kinas försprång är ett miljöproblem. Han går så långt att kalla dem miljöbovar. Ändå agerar företaget på ett sätt som gör företaget beroende av denna marknad och dess planer. Man utsätter sig därmed även för stora säkerhetsrisker.
Och som kriget i Ukraina visar kan bakslaget komma när som helst. Det går inte att utesluta en kinesisk attack mot Taiwan, varpå liknande sanktioner som har införts mot Ryssland kommer att behöva införas mot Kina. Företag som förlitar sig på Kina och som fortsätter att göra affärer med landet kommer då att lida betydande förluster och riskerar att utsättas för samma moraliskt uppbyggliga bojkotter som nu drabbar exempelvis Mondelez. Det är inte otänkbart att vi om ett par år kommer att behöva sajten Går bilen på blod.
Även utan en militär kampanj mot Taiwan är Kina ett högriskprojekt. Världens samvete kan när som helst aktiveras av sådant som folkmord och förtryck. Plötsligt kommer ett reportage som visar lite för mycket. Som gör att det inte går att blunda längre. Och uigurernas blod är värt lika mycket som taiwanesernas. Kommunisternas grymhet är omfattande.
Det kan vara värt att ha i minnet. Det finns många sätt som de här satsningarna kan falla på, det finns ingen anledning att ställa ut nya hinder för sig själva för sakens skull.