Det kommer att behövas massor av elektricitet för att klara behoven som följer i spåren av den gröna nyindustrialiseringen. Enbart gruvjätten LKAB behöver 70 TWh (terawattimmar) för att klara sin omställning fram till 2050.
Ambitionerna i Tidöavtalet (uppgörelsen mellan de fyra högerpartierna) och statsminister Ulf Kristerssons regeringsförklaring är tydliga. Den nya regeringen vill utveckla kärnkraften i Sverige.
Det är sida upp och sida ned med detaljerade krav och förslag. Bland annat uppmanas statliga Vattenfall att "omedelbart påbörja planeringen av ny kärnkraft vid Ringhals och andra lämpliga platser".
Andra energislag (sol, vind, vattenkraft, biobränslen m m) nämns bara i förbifarten i den nya regeringens alla avsiktsförklaringar.
Det råder heller ingen tvekan om att kärnkraften kommer att ha stor betydelse för den svenska energiförsörjningen i framtiden och i arbetet för att minska koldioxidutsläppen.
Det kommer att krävas massor av elektricitet när det ska produceras elfordon, stål utan koldioxidutsläpp, fossilfri järnsvamp och annat. Den gröna framtiden är i allra högsta grad elektrisk.
Enbart gruvjätten LKAB behöver 70 TWh (terawattimmar) för att klara sin omställning fram till 2050. Svenskt Näringsliv räknar med att hela Sverige behöver så mycket som 290 TWh redan år 2045 – nästan en fördubbling av elproduktionen jämfört med idag.
Men samtidigt är det viktigt att understryka kärnkraften inte är eller kan vara den enda och allenarådande lösningen på energiekvationen. Till exempel har nya energi- och näringsministern Ebba Busch (KD) och hennes kamrater i regeringen goda skäl att lyssna på vad den tunga och elkrävande industrin faktiskt säger.
"Vi behöver fossilfri el snabbt, då finns egentligen inga alternativ till vindkraft. Jag utesluter inte kärnkraft på sikt, men i vart fall de närmaste 10-15 åren ser vi vindkraft som klart mest konkurrenskraftigt", sa LKAB:s vd Jan Moström till SVT 23 februari.
"Vi behöver fossilfri el snabbt, då finns egentligen inga alternativ till vindkraft. Jag utesluter inte kärnkraft på sikt, men i vart fall de närmaste 10-15 åren ser vi vindkraft som klart mest konkurrenskraftigt", sa LKAB:s vd Jan Moström till SVT 23 februari.
I liknande banor resonerade direktörerna i Holmen, SCA och Ovako i en gemensam debattartikel i Dagens Industri 20 september 2021.
Stålbolaget H2GS, som etablerar verksamhet i Norra Svartbyn utanför Boden, anser också att den nya regeringen betonar kärnkraft alltför ensidigt i Tidöavtalet. Bolaget varnar för att vissa av förslagen kan leda till att utbyggnaden av ny elproduktion kan avstanna.
”Förslaget om att elproducenten ska betala hela anslutningsavgiften för havsbaserad vind riskerar att leda till försenade investeringar. Om vi ska nå 300 terawattimmar behöver vi mycket investeringar snabbt i alla fossilfria kraftslag”, säger Lina Håkansdotter, chef för samhällspolitiska kontakter hos H2GS, i Dagens Industri 18 oktober.
”Förslaget om att elproducenten ska betala hela anslutningsavgiften för havsbaserad vind riskerar att leda till försenade investeringar. Om vi ska nå 300 terawattimmar behöver vi mycket investeringar snabbt i alla fossilfria kraftslag”, säger Lina Håkansdotter, chef för samhällspolitiska kontakter hos H2GS, i Dagens Industri 18 oktober.
I samma DI-artikel understryker Niklas Johansson, kommunikationschef och ansvarig för klimatfrågorna hos LKAB, att det inte räcker med att tala om kärnkraft.
”Fram till 2030 måste det byggas hela tiden. Likväl som det behövs ett snabbspår för kärnkraft behöver vi snabbspår för all fossilfri kraftproduktion. Vi kan inte bara vänta på kärnkraften”, säger han.
En klok och ansvarskännande regering, som värnar om jobben och exportinkomsterna från industrin, behöver således ha en öppen och pragmatisk hållning till i princip alla fossilfria energikällor.
Vindkraftparker, solceller, biogas, vattenkraft och annat har också viktiga roller att spela i den klimat- och energipolitiska pjäsen.
Viktigt är också att Ebba Busch söker bredast möjliga samförstånd om energipolitiken – icke minst med Socialdemokraterna, det största oppositionspartiet.
Investeringar i nya energisystem är inga småsaker. Det är stora och långsiktiga satsningar som har betydelse för många decennier framöver, det vill säga långt bortom valet 2026 och riksdagens fyraåriga mandatperiod.
Därför behövs tydliga och stabila spelregler som inte är beroende av om och hur riksdagens majoriteter förändras vart fjärde år. Såväl industrier som enskilda hushåll måste kunna lita på att deras investeringskalkyler håller även om det blir regeringsskifte 2026 eller 2030.
"Politiken har utvecklats under lång tid till att ha skiftande majoriteter, det finns inget statsbärande parti längre. Besluten kommer därför inte ha lika lång livslängd. Man måste hitta något sätt att nå långsiktighet", framhöll helt riktigt energibolaget Fortums kommunikationsdirektör i en TT-intervju 19 oktober.
Rimligen finns även förutsättningar för en bred överenskommelse om energipolitiken. 21 augusti skrev tidigare finansministern Mikael Damberg (S) och förre energiministern Khashayar Farmanbar (S) en gemensam debattartikel i Dagens Nyheter där de klargjorde att Socialdemokraterna gärna ser ett brett samarbete om energipolitiken i riksdagen.
"Vi ser positivt på de initiativ som nu tas för att undersöka potentialen framåt i samtliga fossilfria energislag", markerade S-tungviktarna.
Det är signaler som Busch och regeringen bör ta fasta på.
Det vore olyckligt om kommande energibeslut i riksdagen fattas med bara tre rösters marginal. Det behövs en bredare politisk samling för att klara en stabil och säker elförsörjning nu och i framtiden.
Kort sagt: Nu är det dags för Busch & Co gräva ned valrörelsens alla stridsyxor och göra upp om energin.
Sverige och svensk industri är inte betjänt av att energipolitiken är en stor politisk stridsfråga.
Det vore en dumhet av astronomiska mått att inte ta chansen att göra upp brett om energin när chansen finns.
Olov Abrahamsson, politisk chefredaktör på NSD.