Åsa Dahlfors är Svemins expert på arbetsmiljöfrågor.
För ett par veckor sedan hörde en gammal bekant som numera jobbar på Industriarbetsgivarna av sig. Hon berättade att Svemin skulle arrangera sin återkommande arbetsmiljökonferens i Luleå och att den skulle fokusera på inkludering. Var jag kanske intresserad av att komma?
Det finns ingen anledning att ljuga om saken: det var jag inte. Det lät vansinnigt plågsamt. Men jag hade inget annat planerat för den dagen så jag sa att jag åtminstone skulle fundera på saken och tänkte att det är en smal sak att ljuga ihop något om tidigare åtaganden eller en släng corona eller vad som helst om det vill sig riktigt illa.
Sedan började jag fundera på saken, förmodligen när jag borde ha gjort något helt annat. Och plötsligt började det sakta bli intressant. Det är över huvud taget intressant att det är Svemin som har hand om arbetsmiljöfrågor. Det borde ju ligga på Industriarbetsgivarnas bord eftersom det är ett arbetsgivaransvar. Varför har branschorganisationen tagit eller fått det ansvaret?
Och varför inriktas hela arbetsmiljöprogrammet på inkludering av alla saker? De har en dag per år och gruvbranschen är ingen vana av att vara så woke att man skjuter undan viktiga frågor för ett symbolvärde. Så det slutade förstås med att jag gick på den där konferensen och det med ett oväntat mått av entusiasm.
Åsa Dahlfors, Svemins expert på arbetsmiljöfrågor, tog sig an att förklara varför man fokuserar på inkludering som en arbetsmiljöfråga. "Inkludering är ju stort för alla men det gäller verkligen gruvindustrin. Vi har ju ofta fokuserat på fysiska skador och risker, och i takt med att vi har fått ned olyckstalen har vi börjat titta mer och mer på beteenden för att komma ned till noll. Psykologisk trygghet, hur man bemöter varandra spelar roll. Om alla har ett gemensamt mål och värderingar att förhålla sig till får vi en tryggare miljö och det är bara då alla vågar säga till, lyfta saker till chefen och så vidare. När alla trivs på jobbet minskar olyckorna, och då måste vi jobba med inkludering."
Under konferensen ombads deltagarna framåt slutet att lista hinder mot inkludering. En av de saker som dök upp i ordmolnet var gruvkulturen. Dahlfors menar att det länge har funnits en machokultur i gruvbranschen, den har ju länge varit mansdominerad. Något som bland annat har inneburit att man inte klagar om man skadar sig, men också kanske en stark internkultur. "Det här är något som vi har jobbat mycket med inte minst ur ett säkerhetsperspektiv. Det är inte tufft att skada sig eller att komma nysydd till jobbet. Det har varit väldigt lyckat och nu jobbar man med att bygga en mer mångsidig kultur genom att förstärka önskade beteenden. Sådant som uppskattas påtalas aktivt och på längre sikt skapas en annan kultur", fortsätter Dahlfors.
Nadim Penser från Epiroc talade om varför inkludering är så viktigt för verkstadsjätten.
En annan aspekt av inkludering är förstås även hur branschen har förändrats över tid. Det finns nog få branscher där verkligheten skiljer sig så mycket från den allmänna föreställningen. Inte för att så många lär se de sju små dvärgarna svingandes sina hackor framför sig. Men relativt få lär heller se den närmast sjukhuskliniska miljö som är en modern gruva. Framkantsteknologin finns överallt och den moderna gruvarbetaren kanske kännetecknas bäst av en maskinoperatör. Och medan branschen har förvandlats har personalsammansättningen också förändrats. Man har en bit kvar till det vi vanligtvis kallar jämställdhet men det har ökat stadigt under 20 års tid. Av nödvändighet. Det har inte räckt att bara försöka ta varandras arbetskraft utan man har varit tvungen att titta utanför den traditionella rekryteringsbasen för att få tag på tillräcklig kompetens och kunna växa.
Så blir det även framöver. Ska exempelvis LKAB:s fyndigheter av sällsynta jordartsmetaller upp ur marken lär det inte heller räcka med att ta in fler kvinnor. Gruvbranschen måste söka sig till invandrare i högre utsträckning. Även om det var gott om kvinnor på konferensen – faktiskt så många att en av integrationsföreläsarna blev småchockad – så var det en etnisk tämligen homogen grupp. Och precis som det är betydligt fler kvinnor nu än för 20 år sedan kommer det om 20 år att vara betydligt fler med invandrarbakgrund.
Nadim Penser är senior vice president human resources på Epiroc. När han talade för sina kollegor på konferensen tog han också upp inkluderingens roll för att skapa en attraktiv arbetsplats. "Vi ser att vi blir mindre attraktiva som arbetsgivare ju mindre mångfald vi har. Inte minst när det gäller kön. Det här särskilt tydligt för de yngre generationerna. Vi får höra det uttryckligen på intervjuer."
Mouddar Kouli och Magnus Berg driver företaget Mumtaz integration. Mumtaz är arabiska och betyder skitbra. Här i Kulturen hus i Luleå där de har föreläst på Svemins arbetsmiljödagar.
När han skulle summera konferens tog Gunnar Rådberg, platschef Björkdalsgruvan och ordförande i gruv- och mineralindustrins arbetsmiljökommitté GRAMKO, fäste på föreläsningen med Mouddar Kouli och Magnus Berg från Muntaz integration. De föreläser om integration med ett arbetsmarknadsperspektiv och är så konkreta som det går. Jag gjorde en längre intervju med dem om hur integration är mycket enklare än vi tror som kan läsas här. I korthet kan man säga att det är bra att vara ärlig med sin egen okunskap och alltid våga fråga.
Efter konferensen talade jag med Rådberg och Conny Lundberg som är ombudsman för gruvfrågor vid arbetslivsenheten på IF Metall. Båda var väldigt överens. Behovet av kompetens är så stort att man kommer att börja söka i hela Europa och resten av världen också för att få tag på folk. Det finns ju ingen med en praktisk gymnasieutbildning här uppe som går arbetslös. Och de ingenjörer som utbildas är för få och hett eftertraktade. Och att titta på inkludering ur ett arbetsmiljöperspektiv är en nödvändig byggsten inför framtiden. Ska man kunna rekrytera den personal som behövs och kunna få dem att stanna måste man ha inkluderande arbetsplatser.
Conny Lundberg, IF Metall, och Gunnar Rådberg, Björkdalsgruvan.
Detta att göra dygd av nödvändigheten var visst också anledningen till att det är branschorganisationen Svemin. Längre tillbaka var arbetsmiljön ett så stort problem att man insåg att man måste arbeta väldigt aktivt med den och lyfte den därför. Det arbetet har onekligen burit frukt så finns goda skäl att tro att detta kommer att göra det också.
Daniel Persson är politisk redaktör i Norrbottens-Kuriren.