Min storebror, Staffan Vikström, föddes en marsdag 1951 på sjukstugan i Bureå som första barn till Ruth och Gösta Vikström. Han växte sedan upp och bodde större delen av sitt liv på vår föräldragård, en bondgård i Vikdal.
Under hans tidiga barndom var hans bästa kompis vår farfar och det var, som Staffan själv skrev i en uppsats, hans sorgligaste dag när farfar gick bort.
Redan i unga år så visade Staffan prov på konstnärliga anlag. Det är många som minns hans fantastiska modelljärnväg som inte bara bestod av spår, lok och vagnar utan även av ett väl modellerat landskap med berg byggda av hönsnät och papier-maché, byar, landsvägar och skog. Han var också mycket duktig på att bygga andra modeller, bland annat segelflygplan.
Staffanvar verkligen en storebror att se upp till och dessutom hjälpte han mig med olika göromål, skjutsade mig till fester och övriga evenemang. Han var alltid ett stort stöd för våra föräldrar och tog väl hand om dem när de blev gamla.
Staffanutbildade sig till gymnasieingenjör i el/tele och började rätt snart att arbeta på Lövånger Elektronik som provare. Han blev kvar där ända tills sjukdomen satte stopp för hans yrkeskarriär. Han arbetade dock inte bara med elektronik utan jobbade också tillsammans med pappa och ibland med mig i skogen både iVikdal och i Hemmistjärn.
I alltför tidig ålder drabbades tyvärr min bror av en sjukdom som nu, fredagen den 23 februari, ledde till att han gick ur tiden. Han lämnade jordelivet under en av vinterns kallaste veckor men fick under sin sjukdomstid en varm och professionell omvårdnad av personalen vid Prästkragen i Lövånger.
Brodern Pär