Han går inte i kyrkan och har aldrig varit någon sportfantast, även om det blir en promenad varje dag. Istället handlar Stures liv om prylar i alla avseenden.
Inte för att bli rik eller berömd. Utan för att han gillar dem. Ja, man kan kanske påstå att de är del av hans liv.
– För att ha kul, jag vill ha något ett fila på, upptäcka och snygga till, säger Sture.
Han är ingen man av stora ord. Har aldrig varit det och lär aldrig bli det.
Sture slutade jobba på Ursvikens Moped & Motor som 55-åring. Bara helt plötsligt.
– Under många år hade jag jobbat hårt. Tog tjänstepension och valde att ägna livet åt min hobby.
Hobbyn kan sammanfattas i ett ord; allt! Det som inte minns inom väggarna i Ursvikenkåken behöver man en hel dag för att studera. Minst. Litet och stort; allt från mäktiga motorcyklar, eller cyklar, till tändsticksaskar. Allt prydligt utplacerat från golv till tak, snyggt och rent, proffsigt i alla avseenden.
– Vi i Norrlands Motorhistoriker samlas här med jämna mellanrum. Då ska det vara snyggt!, betonar Sture.
Han är alltid glad. Alltid intresserad av nya prylar. Men pryltokig, kanske inte?
– Folk är fantastiska. De hör av sig med gamla grejer. Jag är tacksam över att få och kanske kan prylarna sprida nyfikenhet i utställningshallen? Det är min förhoppning.
Olika föreningar hör av sig och vill se och höra Sture berätta. Det gör han gärna.
– Ibland kan det vara 30-40 intresserade på besök. Olika grupper. Häromdagen hade jag besök av ett kvinnogäng.
Fick du någon respons?
– Mycket positiv. En kvinna sa att hon inte tyckte det var värt gå hit. Efteråt var hon eld och lågor och påpekade att besöket var en enda stor happening. Då blir man glad.
Han gick nian i Auraskolan, Skelleftehamn, och fick sommarjobb på Forsbergs Sport & Radio i Ursviken.
– Lön? Fem kronor i timmen. Egentligen hade jag tänkt bli elektriker. Men jag fick fortsätta efter sommarjobbet – och mer skolgång blev det inte …
Man kan påstå att Sture gått livets skola – och inte tagit skada av det.
– Idag har gamla cyklar blivit stort, märkligt nog. Och min Honda CUB, motorcykel från Japan, 50-kubikare, är jag stolt över. Det var en av de första som kom till Sverige.
Och ibland blir han överraskad av vilka summor som betalas på riksplanet.
– Slitna cykelpedaler kan gå för 700 kronor. Fattar ingenting!
Men, det ska påpekas igen, pengarna är inget Sture jagar. Han njuter istället av skönhet, historia och mäktiga, gamla prylar.
– En av de första förvärven var en Grundig radio. Folk ville slänga, men jag var tacksam att få.
Som ni förstår; han är magiskt intresserad av att skruva i gammalt. Helst dagarna i ända.
– Just nu dyker jag ner i en Renault 1972, 15 TL. Hur det slutar vet man aldrig …