Skelleftekillen inledde annars sin yrkesbana som fotograf. Men stillbild har blivit rörlig bild för 35-åringen.
Först och främst, vad gör du nu för tiden och var bor du?
– Jag arbetar som producent och regissör inom reklam och dokumentärfilm i Stockholm, där jag bor med min fästmö Anna och vår fyra månaders dotter Kerstin.
Hur länge sedan är det du lämnade Skellefteå?
– Jag lämnade Skellefteå hösten 2008 för att plugga foto på en folkhögskola i Småland.
Vad har du gjort sedan dess?
– På fotoskolan i Småland träffade jag Gustav Hugosson och vi pluggade senare vidare ihop ett par år på Nordens Fotoskola vid Biskops-arnö. Vi klickade ganska direkt, hade väldigt roligt ihop och insåg också att vi hade samma visioner kring dokumentärt berättande. Vi förstod snabbt att vi skulle jobba med film istället för stillbild och framför allt – att vi skulle jobba ihop. Nilsson och Hugosson blev Nils-Hugo och det blev namnet på vårt filmbolag som vi drivit på heltid de senaste sex åren. Där jobbar vi dels med reklam, företagsfilm men framför allt med det vi brinner allra mest för- våra egna dokumentärfilmer. Vår senaste dokumentär, som just nu går att se på SVT Play, är “Terje - fotografen, lögnen och sanningen”. Gemensamt för de flesta av våra projekt är nog att vi vill gestalta unika personer och karaktärer där vi kan skildra de där olika lagren i vad det är att vara människa. Och då kan det vara allt från en naturfotograf som blir till en timmes film i TV - till 25 stycken färgstarka sjöjungfrus i Egypten som blir en fem minuters kortdokumentär.
Är du aktiv inom några föreningar eller har du någon speciell hobby/intresse som du lägger mycket tid på?
– Det känns väldigt lyxigt att kunna ha sin hobby som sitt arbete. Som i de flesta kreativa yrken är det kanske svårt att helt stänga av efter kontorstid. I vissa mer intensiva delar av projekten så lever vi ju verkligen mitt i det dygnet runt. Men just därför har vi också blivit ganska bra på att så ofta det bara går sätta tydliga gränser för jobb och fritid. Då hinner jag spela lite orgel ibland också.
Vad saknar du mest med Skellefteå?
– Det jag saknar mest mer Skellefteå är att inte behöva köa ut på en skogsstig eller en strandpromenad. Eller komma ut till ett naturområde utan att först jaga p-plats och p-automat. Jag saknar även Nordanåområdet och halvtjock Kågekaka. Men framför allt saknar vi båda närheten till släkt och föräldrar, något som blev extra tydligt nu när vi fick barn.
Funderar du någon gång på att flytta hem?
– Ja, vi går faktiskt i flyttankar. Har insett att det sätt vi vill leva på är mer realistiskt att förverkliga kring Skellefteå. Tänk att kunna få både hus på landet, vedeldad bastu och kulturhus. Vilken dröm!
Hur bra koll har du på vad som händer i Skellefteå?
– Dessutom händer det ju så mycket här uppe nu, det känns kul att flytta tillbaks till en hemstad som växer. Gustav och jag vill ju såklart driva vidare Nils-Hugo och tror på att satsa på produktioner även runt om i Västerbotten. Är det någon gång det är läge för det så är det nog nu.
Hur ofta är du "hemma" och när var du hemma senast?
– Vanligtvis åker jag upp några gånger per år, nu senast för några veckor sedan. Var mest utomhus, och plumsade i all snö. Den kan man ju verkligen sakna här nere.