Adam är uppvuxen på Sjungande Dalen och var en av de som startade upp Nordic Light Beach Soccer. Nu jobbar han för föreningar i hela landet och utomlands.
Först och främst, vad gör du nu för tiden och var bor du?
– Jag bor på Södermalm i Stockholm och jobbar på laget.se. I praktiken innebär det att jag drar in sponsorer till föreningslivet i hela Sverige. Vi bygger ju system åt föreningar som är gratis att använda. För att det ska vara gratis så måste vi dra in sponsorer och det är det jag gör. Sedan är jag också delägare.
Hur länge sedan är det du lämnade Skellefteå?
– 2010, så det är elva år sedan. Det är mycket som hänt. Speciellt i Skellefteå.
Vad har du gjort sedan dess?
– Jag har producerat en familj. Jag har tre barn och jobbar med att få en fru – hon är sambo nu. Så jag har förökat mig – det har jag onekligen gjort. Jag jobbade med beachfotboll och beachvolleyboll ett par år innan jag började på laget.se – det var bryggan över det egentligen. Sedan har jag varit med och startat Heja, en app för idrottslag i hela världen. En liten internationalisering av laget.se. Det är 50 000 lag som använder den. Det är rätt häftigt ändå. Den är till för intern kommunikation inom lag. Vem kommer på träning och så vidare.
Är du aktiv inom några föreningar eller har du någon speciell hobby/intresse som du lägger mycket tid på?
– Jag hatar att springa och har alltid hatat att springa. Men alla som har sagt att det inte är så jäkligt genom hela mitt liv har haft rätt. Så nu är jag lite småpassionerad när det gäller löpning. Det kan också vara en ventil som står i kontrast till mitt vanliga liv som är väldigt högljutt. Jag är också ideellt inblandad i Stockholm Football Cup. Det gör jag för att det ska finnas något för barn och ungdomar i Stockholm som är en bedrövlig stad för barnidrott. Det finns en gympahall på Kungsholmen där det bor 200 000 innevånare. Sedan finns det en liten konstgräsplan insprängd här och där – men inte mycket annat. Det är inte konstigt att ungdomar gör konstiga saker i den här staden.
Vad saknar du mest med Skellefteå?
– Det jag kan sakna mest är att folk är så vansinnigt pålitliga och aldrig gör en höna av en fjäder. Jag har bott i Stockholm i elva år och så är det inte här. Här finns alltid en baktanke. I Skellefteå är folk ärliga och härliga och det förenklar livet. Där är det människorna som gör stan på något sätt.
Funderar du någon gång på att flytta hem?
– Vi funderar inte på att flytta hem – men att flytta vidare. Vi får en fin Skelleftedos då vi ofta är uppe så de planerna finns inte nu. Men man vet aldrig. Man ändrar sig var tredje månad som människa så det svaret får stå för nu.
Hur bra koll har du på vad som händer I Skellefteå?
– Jag läser Norran var och varannan dag. Jag har bra koll på Skellefteå och det är inte svårt. Skellefteå gör bra saker och visar nu också upp att man gör bra saker. Tidigare så gjorde man bra saker – men visade inte upp det. Nu är det lättare att stå vid sidan av och följa Skellefteås utveckling. När jag flyttade 2010 så bad man nästan om ursäkt att man var från Skellefteå. Nu är alla stolta Skelleftebor. Det är jättetydligt för en sån som mig som står lite vid sidan av – det är jättestor skillnad.
Hur ofta är du "hemma" och när var du hemma senast?
– I julas var jag hemma. Annars är jag hemma minst en gång i halvåret men vanligtvis tre-fyra gånger per år. Självklart är det mindre under coronapandemin.