Jag minns den första gången vi med klumpiga och ovana händer spände fast dig i det grå babyskyddet med den gröna suffletten. Du var klädd i en brun manchesteroverall med björnöron på huvan, vit mjuk mössa och vita mjuka vantar i fleece. Sedan bar din pappa ut dig till bilen med samma försiktighet som om du hade varit en Mingvas och spände efter konstens alla regler fast dig för din första biltur. Själv gick jag efter med förlossningstrasig kropp, rinnande mjölkstinna ömmande bröst, graviditetshormoner fulla kroppen och känslorna all over the place.
Nu sitter vi här i bilen igen, 15 år senare, fastspända och redo för vår nästa fas i vårt familjeliv. Nästa läsår börjar elever födda 2008 gymnasiet och du, du mitt alldeles nyss födda barn, är en av dem. Man får veta att barnen en dag ska lämna boet men ingen sa att det FAKTISKT till slut händer!
Du vill åka skidor på gymnasiet, kanske också med orienteringskarta, och ska man göra det så mycket som du vill behöver man överväga andra skolalternativ än vår kommun erbjuder. Jag har, trots mitt engagemang i en skidklubb, inte funderat på hur bra det vore med ett fullskaligt skidgymnasium på plats i Skellefteå men nu, nu ser jag verkligen behovet! Om det hade öppnat redan igår skulle jag verkligen bli glad och tacksam, främst för att jag själv ska slippa den här mixade känslostormen. Mitt hjärta sväller av stolthet och brister av sorg på samma gång. Gå; du är redo, men lämna mig inte än!
Och varför skulle du egentligen göra det, du har ju allt du behöver här! Vi kan läsa boken om alla djuren, och om du pekar så säger jag djuret och gör alla ljuden. Jag kan läsa boken om Pippi Långstrump igen och igen, baka rulltårta fastän klockan bara är 04.45, jaga bort humlor, mygg och alla magiska rävar som bor under sängen. Du får låna ALLA mina kläder utan att fråga först, jag lovar att aldrig mer klaga över stök eller grejer i hallen! Vad är väl Älvsbyns skidgymnasium mot att få äta rårivna morötter i soffan? Med ätpinnar. UTAN att jag går i taket. Ja, det kanske var så där en tio år sedan du gjorde det sist, men visst vore det väl väldigt trevligt att återuppta den gamla fina traditionen? Varenda kväll?
På väg hem lyser dina ögon av en lyster jag inte sett förut. Och jag förstår varför. Jag har varit med dig hela dagen och sett allt det här fantastiska som erbjuds och som skulle passa dig precis. Ett bra upplägg, god utbildning, variationsrik träning, mysigt och trevligt boende samt sist och inte minst; de vuxna som finns i det här sammanhanget. Jag är själv lärare och väldigt intresserad av ledarskap. Jag känner igen bra lärare och goda ledare och förebilder när jag ser dem. Tyvärr, för mitt brustna modershjärta, är det också vad jag har sett hela den här dagen. Fantastiska vuxna som står redo för att möta dig i din nästa fas av ditt liv, intresserade av att utveckla just dig och dina förmågor och stötta dig mot vuxenlivet. Till min stora förtret var de också genuint trevliga. Det får ju mitt erbjudande om att stanna kvar här i min trygga famn för evigt att framstå som än mer ointressant. Mitt sista hopp står till lagen om alltings vett och sans, den så kallade sunt förnuft-lagen. För visst måste det väl ändå vara så att det även i Älvsbyns kommun är oförenligt med lag och rätt att lämna sina nyfödda barn på gymnasiet? Eller?
Nåja. Likväl som jag en gång var en vilsen nybliven mamma är jag nu en ganska erfaren och stundvis klok mor som vet att utveckling sker hur ont det än gör i mig. Lycka till min älskade lilla säl född 2008, alla dina jämnåriga och deras föräldrar som måste båda glädjas och sörja över detta nästa steg. Våra barn klarar det här och vi med. Men tack gode gud för att det återstår drygt elva månader till nästa skolstart så att vi hinner vänja oss lite mer vid tanken.