Vår älskade Magnus somnade in på kvällen den 7 december, 95 år gammal. Magnus föddes i Broänge, Lövånger och var andra barnet till Georg och Agnes Broman. Tillsammans med sin storasyster Kerstin växte han upp och skapade starka band till sin barndomsby. Midsommar 1962 gifte han sig i Norrfors kyrka med Karin Lundkvist från Mjösjöby. Deras gemensamma liv tog form i Lövånger där de skapade ett hem och välkomnade sina barn, dottern Elisabet och sonen Göran. Senare gladde de sig åt fyra älskade barnbarn.

Magnus levde ett innehållsrikt och aktivt liv ända till slutet. Han ägnade sig gärna åt hjortronplockning, skogsarbete och skidåkning och deltog i flera långlopp som Vasaloppet, 7-mila, Kalvträskloppet, Finlandia. Hans passion för skidåkning inspirerade oss alla, och hans stöd och engagemang i våra skidaktiviteter kommer att förbli en varm och levande del av våra minnen. Vid 94 års ålder var han fortfarande ute på skidor och fortsatte med att utöva sina intressen, inklusive skogsarbete och arbete med motorsåg. Några veckor innan han somnade in, följde han, tillsammans med barn och barnbarn, med ut i skogen där han märkte ut hänsynsträd och delade historier om de gamla tallarna. Magnus uppskattade mycket att ha familjen samlad och han gladdes åt sommarhästarna barnbarnen tog med till Broänge och att barn och barnbarn delade hans djupa intresse för skog och natur. Han var mycket stolt över sina barn och barnbarn och satt gärna ner och samtalade med dem.

Magnus var omtänksam, nyfiken och intresserad av att lära sig nya saker ända till slutet. Under de sista månaderna av sitt liv ringde han och frågade om ord som han läst och ville veta betydelsen av. Vid vårt sista besök hittade vi en lapp med ord som han ville diskutera, ord som, "artificiellt ljus", "subarktiska miljöer", "topografiska kartor", "mantra" och "bucketlist". Han hade förmodligen en hel del saker kvar på sin egen bucketlist.

Hans fantastiska minne och förmåga att komma ihåg människor, släkter, anekdoter och historiska händelser var en del av hans personlighet. Han hade förmågan att berätta och kunde recitera dikter och verser ur minnet, gärna vid en eld, vid en kaffepaus under en skogsutflykt. Vid sådana tillfällen, när vi gjorde något tillsammans trivdes Magnus som bäst. Han kommer alltid att vara ihågkommen för sitt varma hjärta och sin omtanke om människorna omkring honom. Broänge och barndomshemmet betydde mycket för honom och att det blivit en träffpunkt för familjen.

Julen var speciell för honom och han gladde sig över att vi snart skulle fira den tillsammans i Broänge. Nu kommer vi att samlas utan honom men ett ljus kommer att lysa och hans omtanke om oss och våra minnen kommer alltid att vara närvarande.

Saknaden är stor men alla fina minnen lever vidare. 

Familjen