När jag är ute och föreläser brukar jag prata om de grundläggande behoven vi människor behöver för att överleva. Ni vet sådant som tak över huvudet, mat för dagen och sömn på natten. Men jag brukar också framhålla det faktum att vi är relationella varelser, vi behöver varandra. Den första kärleken för varje barn som föds är den vuxna människans kärlek och omtanke. Utan den överlever de inte, inte ens en dag. Ni vet det där är en ganska markant skillnad mellan oss och många andra arter. Hästens föl springer efter några timmar, men våra människobarn är helt hjälplösa, inte i en dag, inte en månad, utan i åratal. Skrikande, rödskrynkliga, kladdiga och allmänt ganska jobbiga, men vi älskar dem ändå av hela vårt hjärta i samma sekund som de kommer till oss.
Längtan efter kärlek tycks varken ha en början eller ett slut. När jag för några år sedan medverkade som jämställdhetsexpert i SVT:s program ”Gifta vid första ögonkastet” var själva grundpremissen att söka efter någon och förhoppningsvis finna kärlek. Jag tyckte deltagarna var modiga som så öppet deklarerade den drömmen, inte bara inför en person, utan inför hela svenska folket. Nu svämmar tv-tablån över av alla möjliga, och omöjliga, dejtingprogram. Men det bästa i den genren just nu är ändå ”Hotell Romantik” ett dejtingprogram för 65-plussare. Hur fint är det inte att se sjuttioåringar bete sig som sjuttonåringar? Fnissiga, nervösa över att bli ratade, längtandes efter närhet. Inget förändras tydligen, och det känns som en ynnest att få svart på vitt att det faktiskt är på det sättet.
Men kärleken har också baksidor. Det är den där smärtan som hör ihop med risken att förlora. För det gör vi också, hela tiden. Inte bara genom att kärleken tar slut på ett eller annat sätt. Det kan vara som i den klassiska raden ”tills döden skiljer oss åt…” Men för många sker det tidigare än så.
Det finns så många sätt att förlora en kärlek, genom svek, lögner eller på ett mindre dramatiskt sätt där kärleken bara rinner ut i sanden. Där det som en gång var allt, nu har skrumpnat ihop till ingenting. Vi ser det hända varje dag, väldigt många relationer och äktenskap slutar i separationer och skilsmässor. För bara några veckor sedan annonserade det närmast ikoniska paret Jonas Gardell och Mark Levengood att de skulle flytta isär. Vem kunde tro det?
Jag frågade i inledningen hur du visar den du håller kär att den faktiskt betyder något för dig? Jag tror att det är det viktigaste vi behöver påminna oss om. Att aldrig ta kärleken för given. Vi kan inte bara sitta och vänta på att håva in kärlek från andra utan att ge tillbaka. Eller kan och kan, klart vi kan men risken att du helt plötsligt står själv ökar väsentligt med den inställningen. Så passa på när tillfälle bjuds!
Påminn dig själv och dem i din närhet som du älskar att varje dag tillsammans är värd att fira. Jag vet att många ogillar konsumtionshetsen som prackas på oss till alla hjärtans dag. Men vet du vad? Du måste inte köpa en bukett rosor, eller en pliktskyldig ask med choklad. Det går att göra något helt annat, som att ta dig tiden att skriva ett brev till någon du tycker om och berätta hur mycket den betyder för dig. Eller bara säg det rakt ut! Kostar inte ett öre men betyder allt.