"Det bästa med mopedklubben är gemenskapen".
Den här tisdagen bär det av till byn Västanträsk, där en fyndplats av ett alldeles speciellt slag väntar. Klubbens president Roger Eklund erbjuder Norran att hänga med.
– Det brukar hända lite grejer längs vägen, så du kan lämna bilen och springa efter oss. Du hinner ikapp, säger han och alla skrattar gott.
Det är en kväll i juni då ingen behöver frysa, solen skiner och stämningen är på topp. Det här gänget har åkt moppe ihop länge nu, och presidenten berättar hur det hela började:
– Vi var i den bästa åldern då, alltså 35-40 de flesta av oss, och vi hade en fix idé att det skulle vara kul att köra moppe igen. Vi kallade ihop ett möte på vuxenskolan och föreslog mopeder i Burträsk som studiecirkel. Vi trodde vi skulle bli sju åtta stycken men på första träffen kom det 18 så då var det lika bra att starta en mopedklubb.
Bosse Lindbergs röda Puch Dakota sticker ut. Till höger klubbens ordförande Roger Eklund, även kallad presidenten.
Killarna gör en resekalender på våren då de planerar var de ska köra. Vissa turer är återkommande varje år, som allétrampet runt Göksjön (enligt gänget går det lika bra att köra moppe som att cykla runt sjön) och träffen i Hjoggböle med en mopedklubb från ”stan”. Men de hittar också nya utflyktsmål.
– Det finns otroligt mycket i närområdet runt Burträsk som många inte vet om, små guldkorn. Där har vi en funktion att fylla, att tipsa folk om vad som finns. Det är roligt, säger Mikael Eklund.
Killarna tar paus på väg 364 mot Umeå. Från vänster Anders Mellqvist, Mikael Eklund och Lars Wallmark.
Klubben har gjort en hemsida och en broschyr för att dokumentera och dela med sig av vad de gör. Eller, det är rättare sagt klubbens webbmaster som sköter sådant.
– Vi andra kan byta tändstift men när det kommer till datorer blir det genast jobbigt, säger Mikael.
Presidenten sticker in med att han har börjat delegera uppgifter till sina medhjälpare, eftersom han har blivit så gammal.
– Ja men du delegerar ju till dom som är äldre, säger någon och alla skrattar igen.
"Vi har blivit äldre, men det märks väl inte?" I förgrunden Peter Nyström, i bakgrunden Roger Eklund, Mikael Eklund, Lars Wallmark och Pär Johansson.
Precis som förutspått blir det ett par stopp längs väg 364 till Västanträsk, ett ofrivilligt och ett frivilligt. Väl framme möter guiden Randy Sagebro upp och visar stigen som leder till fyndplatsen. Han berättar om den tusenåriga skidan från Kaukasus som man tror fördes hit av samer. Han berättar också om projektet i byn, som bland annat handlar om att rusta upp hockeyplanen. Sedan bjuder han med sig hela gänget till Västanträsks byagård, där det vankas 20 års-jubileumstårta.
– Det bästa med mopedklubben är gemenskapen vi har. Och så är det kul att mungiporna far upp på folk när det kommer äldre karlar på mopeder, vi känner oss alltid välkomna, säger Mikael.
Guiden Randy Sagebro berättar om fyndplatsen i Västanträsk där en tusen år gammal skida hittades.
Det saknas inte samtalsämnen runt fikabordet, men nog blir det ett och annat snack om mopeder. Flera av killarna har hållit på med mopeder sedan de var 11 år, och säger att det är tacksamt och relativt enkelt att hålla på med. Men det är svårt att bara ha en eftersom de pajjar ibland.
– En moped kommer sällan ensam, säger Pär Johansson. Rekommendationen är sex till sju i garaget.
Samling vid byagården i Västanträsk.
Kvällen vilar i ett skimmer av nostalgi och en längtan tillbaka till tonårstiden. På Moppeklubbens hemsida står att läsa följande rader som säger det mesta:
"Ett ställe där man kan drömma sig tillbaka till ungdomsfinnar, sönderborrade bingförgasare och flirtiga romanser, allt samlat i ett tätt moln av härlig blårök."
Och vad passar bättre än att någon slutligen klämmer fram de bevingade orden:
– Femton är inte en ålder, det är en känsla.