Paavo Ruokojärvi är nog känd för många i Robertsfors. Han är aktiv politiker i Vänsterpartiet och även aktiv på sociala medier. Han syns och hörs. Men han har också ett förflutet som varit "omväxlande", som han själv uttrycker det.
Paavo Ruokojärvi växte upp i Jämtland och Småland. Redan som 10-åring hamnade han i dåligt sällskap, ett äldre gäng som gjorde inbrott och drack öl. Paavos pappa var periodare, det vill säga drack mycket vissa perioder.
Tidigt hamnade han på fosterhem och ungdomsvårdsskola. När Paavo var 17 år träffade han sin första fru och fick sitt första barn, men missbruket fortsatte.
– När jag festade så festade jag hårt.
Förhållandet med första frun var stormigt. Paavo mådde inte bra under den perioden och en dag stack han från hemmet.
– Jag gav mig i princip ut på en sista resa.
Han fick en ingivelse att besöka sin gamla övervakare, Sten Stork i Värnamo, som var gammal pingstpastor.
– Det var första gången i mitt liv som jag erkände för någon att jag behövde hjälp.
Efter det provade han att dricka ett par gånger till. Men efter mötet med Sten kändes det inte likadant.
Paavo blev aktiv i kyrkan. Han började jobba inom Blåbandsföreningen och informera om missbruk, han jobbade även på kristna behandlingshem.
Livet gick framåt, men sedan började det gå utför igen. Han fick jobb som mekaniker i Bredaryd och slutade med det aktiva arbetet som hade med nykterhet att göra, det skar sig med några i kyrkan och det blev även skilsmässa från dåvarande frun. Paavo hade hållit sig nykter i över fyra år, men så började alkoholen locka.
– Sakta men säkert skalade jag bort den aktiva nykterheten. En dag blev det bara för mycket. Då tog jag med mig grannfrun, drog på bolaget och drog på en resa. Det tog två år att vända på den steken.
– Det finns olika typer av alkoholism. Du har rännstensalkisen som bara ligger i soffan och dricker och så har du partyalkisen. Jag kunde hålla mig nykter i en månad, men jag kunde inte säga nej. När jag hade möjlighet kunde jag dricka i en vecka.
Paavo berättar att alkoholism kan se ut på många olika sätt och att majoriteten av alla alkoholister i dag inte skulle erkänna att de har ett missbruk eftersom de har det praktiska i ordning. Paavo kunde hela tiden sköta sitt jobb.
Han fortsatte sin destruktiva resa och hade olika säsongsjobb i Sverige och Finland och drack i perioder kraftigt.
Bägaren rann över igen och han blev inskriven på psyket i Jönköping.
Att få hjälpa andra har blivit hans räddning.
– Jag mår som bäst då, att få känna sig behövd är den mest grundläggande driften vi som människor har, berättar Paavo.
Ungefär ett år efter att han sista gången smakade alkohol träffade han sin nuvarande fru Ellinor på en bibelskola utanför Örebro. Det var år 2001 och tio år senare bestämde de sig för att flytta till Robertsfors, dit Ellinor hade nära kopplingar. När han kom dit ville han fortsätta sitt arbete med att hjälpa andra.
Han fick vara med och återuppliva AA, Anonyma Alkoholister, i Robertsfors och den gruppen har sedan hösten 2018 vuxit stadigt.
Paavo har aldrig känt skam för sin bakgrund, det har i stället varit viktigt för honom att vara öppen med den.
– Framför allt är det för att visa dem som är i samma situation att man inte behöver skämmas.