Söndagen den 14 augusti dog Väinö Mukkulainen, Ursviken, 90 år gammal.
Han var född i Ingermanland i Karelen vid Finska viken. Hans liv och leverne har varit stillsamt och mycket hedersamt, tillika väldigt händelserikt.
Ursprungligen kom familjen från Ingermanland I Ryssland. Men under kriget så tvingades de att fly och kom så småningom till Rovaniemi. Vid krigsslutet i norra Finland var de tvungna att fly igen. Kvinnor och barn åkte till Sverige. Män och äldre pojkar fick driva boskap mot Sverige. Familjen splittrades. Mor och två pojkar kom till Ursviken. Senare kunde familjen återförenas. Hela familjen önskade stanna i Ursviken, då övriga finska familjer återvände. En svår och spännande tid väntade då de visste att de var eftersökta av ryssar. Ursviksborna hjälpte familjen på olika sätt, och de blev kvar i Ursviken.
Väinö var driven och arbetade med lite diverse till en början. Sedan utbildade han sig till svetsare, vilket gav arbete på Scharins, Foco och Alimak.
En stor dag var då han, tillsammans med sin mor, flyttade in i ett eget hus 1965.
Väinö var en trivsam, glad person, hade mycket att berätta. Hans humor, kunskap inom många områden, hans intresse för människor och samhällsutveckling gjorde att han hade lätt att få vänner.
Han trivdes väldigt bra i Ursviken. Intresset för och kunskapen om hästar var stort.
Tyvärr var hälsan inte den bästa det sista åren, men han klagade inte så högljutt ändå.
En uppskattad person har lämnat oss. En som visat att trots dåliga förutsättningar vid livets början och många motgångar man ändå, med rätt vilja, kan skapa en bra tillvaro och bli en omtyckt samhällsmedborgare, ett föredöme och en uppskattad kamrat.
Väinö är saknad och sörjd av broder med fru i Stenungsund, brorsbarn med familjer och många vänner.
K-F W