Ulf föddes 1951 och växte upp i Karlskoga, son till tandläkaren Marianne och disponenten Bo, storebror till Jarl. När han var liten sa han till familjens hushållerska Nenna att han skulle bli hjärtkirurg när han blev stor och byta hennes hjärta så att hon aldrig skulle dö. Hans mormor tyckte istället att han skulle bli plastikkirurg, operera bort hennes rynkor och tjäna mycket pengar. Något sådant var dock aldrig hans drivkraft. Som läkare ville han skapa relationer. Aldrig skada, om möjligt bota, ofta lindra, alltid trösta.
Han läste medicin i Umeå och via gemensamma vänner träffade han sin livskamrat Carin. Sonen Jon föddes 1979. Två år senare flyttade familjen till järnvägsstationen i Carins barndomsby Krångfors och 1984 föddes dottern Lova.
Ulf var en människa som gjorde allt med hjärtat. Som läkare, musiker, fotograf, skribent, vän, man, pappa och morfar var han passionerad, varm, noggrann och korrekt. Principfast, rakryggad och solidarisk. Om någon omständighet inte kändes rätt reagerade han direkt, sa ifrån, backade upp, tog ställning, med pondusen hos någon som har det rättrådiga tryggt i ryggmärgen.
För fyra år sedan föddes hans första barnbarn Waldea. Två år senare kom Evander. Det var med lycka han bar Waldea i bärselen och sjöng och spelade med Evander som älskar musik precis som sin morfar.
Ulf lämnar många tomrum. I huset i Krångfors, hos familjen, hos vännerna, hos gamla kollegor, bland musikrecensionerna i tidningen Lira och i Norran, i vimlet på Trästock där han var en ständig besökare, alltid med kameran runt halsen. I debattklimatet där han engagerade sig och stod upp i frågor han ansåg viktiga. Ett starkt och varmt hjärta slutade plötsligt att slå.
Älskad och saknad.
Carin, Lova och Jon