Vår pappa föddes som nummer tre, alternativt nummer fyra i en syskonskara på tio. Han föddes som tvilling och ordningen i syskonskaran var en ständig diskussion mellan pappa och tvillingsystern Karin.
Jord- och skogsbruket i Högheden livnärde den stora familjen och när pappa växte upp var byn stor med många barn och ungdomar. Fotboll var viktigt för honom och många var matcherna på byns fotbollsplan, där ungdomarna själva röjt. Redan som 14-åring högg han ved till kolmilorna som kolades för att säljas till järnbruken. Pappa var 17 år då farmor dog och syskonen blev moderlösa.
Efter kriget, 1947-48, gjorde han rekryten på Jägarskolan i Kiruna och många är historierna som han berättade för oss barn från denna tid. Hans humor och förmåga att skapa practical jokes är omvittnat: Hans avlidna syster Iris berättade om hur hon sagt till sin bror att sisten tar med dörren - då stod han där i köket med en avhängd dörr! Hans systrar brukade berätta om hur han tog deras kärleksbrev, klättrade upp på hustaket och läste högt till deras förtret.
Pappa och två kamrater, Lars Lidström och P-O Grankvist, jobbade på byggen och i Luleå träffade han sitt livs kärlek, vår mamma Elsa. De förlovade sig till midsommar 1951 i Haparanda. Arbetsbristen ledde till flytt söderut och pappa fick arbete som smedshalva på Asea i Ludvika. Efter giftermålet midsommaren 1952 bosatte sig paret på Solsidan. Där föddes äldsta dottern Berit 1953 och dottern Monica 1956. Vid den tiden erbjöds familjen att ta över hemmanet i Högheden och flyttlasset gick till Norrland igen. Familjen, som försörjde sig tack vare skogsarbete och arbete i jordbruket, utökades 1960 med sonen Ulf.
Strukturrationaliseringen i jordbruket gjorde att småbruken inte hade förutsättningar att överleva och 1968 såldes de fyra korna. Pappa arbetade åt försvaret, gick en AMS-kurs i Norsjö för att bli svetsare och fick jobb på Jörns Mekan. Han var så stolt över liftstolparna som alla i företaget gjorde gratis till Storklinta och han lärde sig också att åka slalom vid 60 års ålder.
Pappa tyckte mycket om att snickra och bygga, han byggde ett stort nytt traktorgarage, en friggebod för familjen som växte och mamma fick till sist sin efterlängtade inbyggda altan. Han hjälpte också oss barn med diverse ombyggnationer. Han hade alltid en åsikt att diskutera, barn och barnbarn var älskade gäster som busade lika mycket med varandra som med farfar/morfar. Han älskade att dansa och vi har alla fått förmånen att med hans hjälp ta första dansstegen med våra små fötter på hans stora.
Elsa och barnen