Vår älskade Sven-Olof lämnade oss den 10 februari, i en ålder av 93 år.
Han växte upp i Flarken, Nysätra, som nummer tre av fem syskon. Hans mamma var lärare och hans pappa var både jordbrukare och lanthandlare, så han fick tidigt lära sig att arbeta, både med jordbruket och i skogen. Efter årskurs sex gick han två år på Vindelns folkhögskola.
Efter rekryten på I20 i Umeå blev det studier vid Polishögskolan i Stockholm. Sedan arbetade han som fjärdingsman i Kåge, polisman i Vännäsby och senare i Skellefteå, fram till pensioneringen.
På fredsdagen 1945 träffade han Elvira och de gifte sig ett par år senare. De fick tre barn, Lars född -48, Sven -51 och Lena som föddes -56.
Sven-Olof spelade i sina unga år fotboll i Flarkens och Myckles fotbollslag. Så småningom tog längdskidåkningen över sportintresset och han deltog i många skidtävlingar, bland annat i Kraftloppet.
Att få vandra i skog och mark, att plocka bär och svamp var också bland det han värderade mycket högt.
Genom åren företog Sven-Olof och Elvira många resor ut i världen, bland annat till USA.
Under senare år bodde de i sitt vackra hem i Kåge. Med sina starka armar och gröna fingrar skapade han en underbar trädgård som vi, barn, barnbarn och barnbarnsbarn, har fått njuta av när vi hälsat på.
Han bodde sina sista år på Hedviggården i Kåge där han fick bra och kärleksfull omvårdnad av personalen på avdelning Vitsippan. Den fantastiska personalen som han kallade "mina änglar".
Våra känslor sammanfattas mycket bra genom de ord som ett av hans älskade barnbarn skrev efter hans bortgång;
"Dagen jag gruvat mig för, dagen då en nära anhörig inte längre finns, har kommit nu. Det blev Sven-Olof som gick först. Jag är tacksam för de 33 år jag fått känna honom, och för de 93 år han bjudit denna värld på, som den han var. De sista åren var han trött, men jag kommer ta med mig allt jag upplevt med honom och se tillbaka på ändlösa soliga dagar på altanen, det ständiga arbetet i trädgården, alla korsorden, skymten av hans ljusblå joggingdress bland hallonsnåren ... Jag kommer sakna honom så mycket. Och trots att jag är en skeptiker, och trots att han förmodligen också var det, så hoppas jag att jag en dag får träffa honom igen någonstans."
Saknaden är stor, men minnena är många. Vi unnar honom en skön vila.
FAMILJEN