Stig Martin Hansson, Frostkåge, har efter en kort tids sjukdom avlidit. Han blev 74 år.
Han föddes i Porsi vid Stora Lule älv som femte och yngsta barn till Olga och Fabian Hansson. Familjen tillhörde skogssamerna och var alltså bofast. De driftiga föräldrarna drev jordbruk och renskötsel, samt handel med hästar. Denna mångskiftande miljö gav honom oändliga möjligheter till lek och lärande, frihet och förkovran. Och som den pigge och kreative gosse han var, tog han vara på alla tillfällen. Om Lönneberga hade sin Emil, hade Porsi sin Stig Martin, även kallad ”Pilleröga”, och dennes hyss var oftast så finurliga att byborna snarare skrattade än skällde.
Tonåren innebar ingång i arbetslivet. När Stig Martin fick en svetsklyka i handen, kände han direkt att detta var hans verktyg och så förblev det i nära 60 år.
Stig Martins fallenhet för allt mekaniskt förde honom i 20-årsåldern till Luleå. Han jobbade på järnverket, bildade familj och byggde villa i Gammelstad. Åren på kranfirman Nordlyft blev höjdpunkten i Stigs arbetsliv. Där ingick han i ett välfungerande fyramanna-team som känt för sin djärvhet och skicklighet reste runt i Sverige och Norge och utförde montage och lyft, ofta på gränsen till det möjliga.
Efter Nordlyft-eran blev Stig egenföretagare med verkstad i Luleå. Tillvaron började dock snurra allt-för fort och till sist kraschade livet på mer än ett sätt. Via vänner i Pingstkyrka och LP-verksamhet fick han stöd och hjälp att finna en Gudstro men också att lära sig mera om sig själv.
När Stig 1997 gifte sig med mig, Sigrid, blev norrbottningen västerbottning. Under åren här har han blivit litet av en allt-i-allo-tomte i Frostkåge/Ostvik. Han har servat industrier och fastighetsägare med allehanda reparationer, med gräsklippning och snöröjning, han har med sin traktor dragit upp åtskilliga ”halaskodda” fordon ur snödiken.
Hur mycket vi, maka, barn och barnbarn, än saknar honom, måste vi ändå unna honom vilan i den Guds himmel, där ingenting mera går sönder.
Sigrid Sturk