Vår käre Sten Karlsson somnade stilla in, på sin 76-årsdag den 20 januari, hemma i kretsen av de närmaste.
Sten var son till Magda och Signar Karlsson och föddes i Ljusvattnet, Burträsk, 1940.
Familjen flyttade till Nedre Åbyn där han växte upp med sin äldre syster Siv.
Sten gick sjuårig skola i Nedre Åbyn. Sedan flyttade familjen till Burträsk.
År 1963 gifte sig Sten med Siv Skoogh. Våren 1966 flyttade de till Ursviken där barnen Ann-Christin, Anneli och Jeanette växte upp.
Ett av Stens första arbeten var på Stures bageri och café i Burträsk som han var stolt över och gärna berättade om. Sedan blev det några år på Mellqvist såg. År 1965 fick Sten anställning på Alimak där han arbetade över 25 år, fram till sin sjukpension. Sten arbetade där som svetsare, men även en period som resemontör, då högt upp i tv-master runt om i landet.
Stens hobby och fritidsintressen var genom åren många. Alltid hade han någonting på gång och gick något sönder så lagades det. Sten hade lösningar på det mesta och gjorde det mesta själv. Han renoverade huset och byggde ett garage där han tillbringat många timmar med att skruva och meka.
Sten byggde om en gammal traktor till en "baklastare" för att skotta snö och han skottade även åt grannarna.
Som pensionär började Sten med radioflyg – både byggen och flyga – i Skellefteå Radioflyg.
Sten har även tyckt om idrott och sport och själv hållit på med skidåkning, åkt Kalvträskloppet och Kraftloppet. Han var målvakt i Alimaks korpenfotboll.
Campingliv med husvagn har det varit. Sedan tog det stora båtintresset över och Sten var medlem i Ursvikens segelsällskap där han var hamnfogde. Många somrar har Sten och Siv tillbringat i båten där Sten stortrivdes. De har färdats med segelbåten till Finland tre gånger. En gång hamnade Sten på ett grund innanför Bjuröklubb, Bäckfjärden, som sedan började kallas "Stens grunde" av många.
Sommaren 2015, som kom att bli Stens sista sommar, tillbringades med husbilen i Bodbysund. Där satt Sten ofta vid Bureälvens strandkant och metade.
Sten var en social människa och kontakten med sina ungdomskompisar hade han genom livet.
Vi minns Sten som en omtänksam pappa som alltid hade en hjälpande hand och goda råd.
Trots sjukdom de sista åren med jobbiga behandlingar så var Sten tapper och humorn hade han länge kvar.
Vår saknad är mycket stor, men hans minne kommer aldrig att blekna då han för evigt finns kvar i våra hjärtan.
Makan Siv och barnen