Vår älskade pappa, farfar och morfar, bror och vän, har hastigt och oväntat lämnat oss.
Ord kan inte beskriva saknaden och tomrummet han lämnar oss, minnena bär vi för alltid med oss med stolthet och kärlek. Han var min pappa men även min bästa vän och den som alltid stod bakom mig när jag behövde honom. Pappa fanns alltid där, villkorslöst och jag behövde aldrig tveka. Han var helt enkelt världens bästa pappa för mig och syrran och vi kunde inte haft en finare och mer omtänksam Far. Helt perfekt och saknaden är så oerhörd.
Stefan föddes som lillebror 1960 i Skelleftehamn. Mamma Asta var sömmerska och pappa Roland jobbade på Rönnskär. Storasyster Sol-Britt var åtta år och hade längtat efter honom väldigt mycket.
Stefan fick sitt första jobb på en leksaksaffär i stan samma dag han slutade skolan och när första lönen kom köpte han sig en fin LP-spelare, då musik var Stefans stora intresse i unga men även äldre år. Pappa älskade sitt jobb på leksaksaffären men sadlade sen om till verkstadsarbetare. Han hade många alternativ men han ville arbeta med sina händer. Den största tiden av sitt liv arbetade han på Mexor i Skelleftehamn och när det la ner började han på Ursviken Mekaniska där han arbetade fram till sista dagen.
Pappa älskade att resa och han bjöd med oss barn vid många tillfällen på sina resor. Pappa levde verkligen för att resa och upptäcka världen. Han pratade ofta om hur han tänkt köpa sig en lägenhet runt medelhavet när pensionen slog till och om hur han ville segla de sju haven. Det är med ofantlig sorg att vi aldrig fick se pappa skina där. Några skjortor och ett par badshorts var allt han ville äga. Det var hans dröm.
Sista året var han en väldigt lycklig man då han fick bli morfar och farfar med två dagars mellanrum. Sista halvåret bodde jag med min far och han fick följa sitt barnbarn med enorm glädje. Han njöt verkligen av att få leka och lära sitt barnbarn nya ord och tokerier. Han var så stolt över Charlie och Kelly och de älskar verkligen sin morfar/farfar.
Han var så mån att de skulle få nya leksaker och ha det bra och han blev som en extra förälder.
Hans gnista var så tänd och levande att vi inte kan förstå eller komma till ro över det som hänt. Hans oändliga hjärta fick honom på fall och vi hann aldrig förstå innan det var försent. Pappa kramade om mig några få timmar innan han dog och sa att han älskade mig. Jag sa att jag älskade honom och hans sista ord var ”jag vet.”
Johan och familjen