Signe Nilsson, Burträsk har stilla insomnat i en ålder av 95 år. Hon var den sista kvarvarande i en stor syskonskara som växte upp i Korsjärv. Korsjärv var ett ensamt kronotorp intill Polcirkeln i Överkalix kommun.
Hon började tidigt arbeta när hon var ungefär 14 år. Hon arbetade då som piga på en stor bondgård i Nybyn, Överkalix. I början på 40-talet träffade hon pappa, Eugén. De gifte sig 1946 och bosatte sig i Södra Sandsjärv, som var pappas hemby. De köpte en liten gård, där de hade ett par kor, kalvar och grisar. Mamma arbetade hemma och pappa var skogs- och flottningsarbetare. Arbetet hemma innebar, förutom att ta hand om sex barn, så skötte mamma djuren med mjölkning och utfodring. Hon hann även med att väva trasmattor, sticka och sy. Småbruket var inte modernt vilket innebar handmjölkning, hinka vatten ur brunn, manuell slåtter. Småbruket lades ner i mitten av sextiotalet.
Familjen flyttade från Överkalix och kom till Jörnstrakten 1970. Sedan alla barnen flugit ut flyttade mamma och pappa 1982 till Bureå. När mamma och pappa inte klarade sig själva längre så gick flytten till Västergården i Burträsk våren 2009. Pappa avled på hösten. Mamma bodde nästan nio år på Burträskgårdarna och fick god omvårdnad där.
Mamma tyckte om att samla barnen med familjer till födelse- och högtidsdagar, jul och påsk. Ju fler desto bättre verkade det som, många skratt men trångt blev det. Det bjöds på mycket mat. Hon sa när vi åkte. ”Vad tråkigt att ni ska fara.” Hon menade så mycket mer med dessa ord. Hon var noga med kläder och utseende. Hemmet skulle vara snyggt och välstädat, det skulle vara nya gardiner vid en mängd tillfällen. Blommor var ett stort intresse, både inne och ute. Hon stickade också sockar och vantar av ullgarn.
Vi är tacksamma för allt hon gav oss.