Den 22 november somnade Rune Nilsson in efter en tids sjukdom. Han blev 88 år.
Pappa växte upp på Strand, Kålaboda, som näst äldst av Elsa och Enar Nilssons nio barn.
Redan som väldigt ung började han med dagsverken hos bönderna runt omkring, och i skogen tillsammans med pappa Enar.
Rune insåg snabbt att han var mer lagd åt det mekaniska hållet och började snart jobba på en bogserbåt i Holmsund innan han utbildade sig till svetsare och fick jobb på båtvarvet Götaverken i Göteborg. Det var hårda intagningstester innan han kunde göra sin värnplikt på en u-båt vid flottbasen Nya Varvet i Göteborg, och det visade på hans beslutsamhet att klara olika utmaningar .
I Göteborg träffade han vår mamma, Kerstin Sandström från Bureå, 1948. De gifte sig och flyttade tillbaka till Norrland 1950. De fick 5 barn, 15 barnbarn och 19 barnbarnsbarn.
Rune började driva egna företag, först en smedja i Norsjö, sedan en bil- och smidesverkstad i Hjoggböle. Han har också ägt och förvaltat en del fastigheter i och runt Skellefteå. På 70-talet blev han anställd på Safac i Skellefteå där han fick användning för sin stora uppfinningsrikedom i arbetet som produktutvecklare.
Makarna gick skilda väger i slutet av 70-talet.
På fritiden spelade han gärna fiol, som han lärde sig redan som tolvåring. Han gillade att ta oss barn ut på olika äventyr när vi var små, till exempel att gå genom skogen till nästa by. Han tyckte mycket om att samla släkt och vänner till fest i barndomshemmet med lek och dans, där pappa med flera spelade.
Pappa har alltid varit fysiskt aktiv och han har länge åkt slalom, längdskidor och dansat. Han har på många olika sätt uttryckt sin konstnärliga förmåga, till omgivningens glädje.
Pappa var närvarande in i det sista och vi syskon fick följa honom till gränsen och ta farväl. Det är vi så oändligt tacksamma för.
Barnen