Vid vargtimmen, en regntung onsdagsmorgon – med den äldste sonen vid sin sida – avled oväntat Rune Holmgren.
Rune föddes 1925 i Lycksele. Han var äldsta sonen i en syskonskara om fyra till GA Holmgren och Margareta, född Alenius.
Pappa fick som de flesta i sin generation känna doften av "Fattigsverige". Redan som tonåring blev det nödvändigt att ge sig ut i hårt kroppsarbete. För honom blev det också till ett stort äventyr. Vi pojkar fick ta del av fantastiska berättelser från "ödemarkslinjen" och "lägereldar längesedan", dessa självupplevda skildringar blev till inspirerande källor som gav oss livsmod. Det var en ynnest att efter avslutat fiske – alltmedan norrhimlen brann - få sitta med Rune vid en lägereld och samtala om det förgångna. Historierna fick oss bland annat att förstå de livsvillkor som rådde i tiden före och efter andra världskriget.
Rune kom, i likhet med sin far linjemästaren GA Holmgren, att ägna sitt liv åt dåtidens kommunikationsrevolution. I den jungfruliga natur som då fanns här i norr danades Runes naturintresse. Han hade förmånen att få uppleva de icke reglerade älvarnas rikedom och de odrivna skogarnas skönhet. Att en trolsk sommarnatt – med långspö och fluga – få vistas vid en fjällbäck eller ödemarkstjärn, innebar verklig livsglädje för honom. Upplevelserna kom att dana Runes starka miljöintresse. Den minsta lilla levande varelse hade hos honom en beskyddare. Vid den outbyggda Laisälven – "floden med det klara vattnet" – byggde pappa sin lilla fiskarstuga. Den blev utgångspunkten för många fantastiska vildmarksäventyr.
Som vital pensionär kom biodlingen att bli hans passion.
Pappa träffade sin livsledsagerska Kerstin, född Bergmark, i Skelleftehamn. Hennes död 2012 blev till en sten på livets väg som var svår för pappa att ta sig förbi.
Rune hade förmånen att få vara fysiskt aktiv långt upp i åren. Hans intellekt och goda minne var intakt ända tills klockan klämtade för honom.
Vi pojkar är oändligt tacksamma över att vi fick en pappa som gav oss ett rikt bildnings- och naturintresse. En far som aldrig gav avkall på sanningen och kristen värdegrund.
En genuin hedersman av den gamla stammen har gått ur tiden.
Vi kan inte finna ord för vår saknad och sorg.
En andens och arbetets hedersman har rott över till andra stranden.
Thomas och Jan
