Vår älskade solstråle somnade in så oväntat tidigt på lördagsmorgonen. Hon var en sån underbar, speciell ung kvinna med så stort gott hjärta, föddes med Downs syndrom, så hon fick kämpa mer än vi andra som har allt för givet, och hon kämpade väl. Hade glimten i ögat och var snabb i sina härliga kommentarer.
Petra jobbade på Pelaren med verksamhet i Emmabodens second hand-affär, med fin personal och arbetskompisar. Hon hade egen lägenhet med fin personal som fanns där om hon behövde hjälp.
Var hon än befann sig så delade hon ut sina varma kramar och pussar till dem hon tyckte om och de som hon tyckte behövde uppmuntran.
Bland hennes intressen fanns att se filmer, mest Beckfilmer, kortspel, gå på restaurang med Peter och musik. När hon dansade och rockade loss var det med headbang och stor inlevelse. Hon var så stolt och lycklig när hon fick träffa The Poodles, som skrev på affischen: Puss och kram Petra och signerade med sina autografer. Den satt inramad på hennes köksvägg. Det var systrarna och Fredrik, hennes stora fina förebilder, som var så viktiga för henne, såg till att hon skulle få vara med på det som gjorde henne lycklig, glad och stolt. Det var många grillfester de hade tillsammans.
Vad hon lärde mig/oss mycket. Att se de små mirakel som faktiskt händer oss varje dag och att vara tacksam.
När Petra började på Nöjesfabriken träffade hon sin Peter. Han satt vid ett bord, hon gick fram och gav honom en puss på kinden. Det blev början till den stora kärleken. De förlovade sig och byggde vackra framtidsplaner tillsammans. Bröllop, lägenhet tillsammans så hon kunde vakna vid hans sida varje morgon och inte bara under helgerna. När man såg dem tillsammans, whow, det var riktig kärlek, så varm, så fin. Jag tror det var det hon drömde om när hon så fridfullt somnade in med nallen hon fått av Peter.
Oj, vad vi alla kommer att sakna henne, men jag vet att vi kan låta henne leva vidare i våra hjärtan, genom att släppa fram solstrålar i möten med människor och de varma leenden hon gav oss.
Kanske är det så att vi får våra änglar till låns, men ibland måste Gud ta dem tillbaka för de behövs bättre i himlen för att vaka över de som har det svårare och de lyser som stjärnor på himlen när det är mörkt.
Mamma