Per-Erik Sandgren, Sala, har avlidit i en ålder av 79 år. Närmast anhöriga är hustrun Kajsa och barnen Tove och Magnus med familjer samt bröderna Ulf och Ola med familjer.
Per-Erik föddes i Skellefteå och där kom han tidigt i kontakt med gruvnäringen. På den tiden fanns en gruvinriktad gymnasielinje i staden och efter studentexamen, militärtjänst, några års anställning i Bolidenbolaget samt studier vid Bergssektionen vid KTH tog Per-Erik bergsingenjörsexamen vid KTH i Stockholm 1966.
Nygift med Kajsa återvände Per-Erik till Boliden i december 1966, där han återigen blivit anställd. Efter gruvingenjörs- och gruvchefsbefattningar i Kristineberg och Adakfälten i Västerbotten fick han ett anställningserbjudande från dåvarande VD Tord Andrén vid Sala Maskinfabrik AB (dagens Metso Sweden AB). Flyttlasset gick nu söderut och några år senare byggde Kajsa och Per-Erik sitt eget hus där. Familjen hade rotat sig i den västmanländska myllan och där levde de ett kärleksfullt liv tillsammans i mer än 50 år.
I Sala blev han produktchef och ansvarig för att skapa ett produktprogram som svarade mot de krav som den ökande globaliseringen av gruvindustrin krävde. Senare tog han över ansvaret för den interna utbildningen inom teknikområdet mineralberedning. Han blev företaget trogen ända fram till sin pensionering 2005.
Per-Erik var kulturellt intresserad, han var entusiastisk och dessutom mycket sakkunnig inom gruvområdet. Redan innan sin pensionering engagerade han sig i en plats som länge fascinerat honom, den sedan 1908 nedlagda silvergruvan i Sala. Med goda vänners hjälp, och i samarbete med Sala kommun och turistnäringen, bildas Sala Silvergruva AB där Per-Erik kom att ingå i styrelsen under de första tuffa åren. Många vittnar om att utan hans envishet och hans omutliga säkerhetstänkande, i kombination med hans känsla för turismens behov, så hade det aldrig blivit någon besöksgruva.
På senare år fokuserade Per-Erik på ”Riksens Clenodium”, en stiftelse som arbetar för finansiering av kulturaktiviteter vid Sala Silvergruva.
Den som tror att norrlänningar är ordkarga, allvarliga typer har aldrig träffat Per Erik. Glädje och entusiasm präglade hans person och hela hans omgivning smittades av detta.
Saknaden är stor efter denna energiske, alltid positive glädjespridare.
Leif Löfberg, för kurskamraterna på KTH