Konstnären Pär Andersson, född 12 december 1926, avled i Näsåker den 18 februari. Hans närmaste är hustrun och konstnären Tesse (Astrid) Theselius, fem barn och tolv barnbarn.
Pär växte upp i Skellefteå och började som 17-åring på Konstfack i Stockholm. Från start medförde han två redan väl brukade redskap; i ena handen penslarna och i den andra bibeln. Under Konstfackåren träffade han Tesse som han levde med i ett starkt och kärleksfullt förhållande livet ut.
Pär fick 1948 Konstfacks stora stipendium för studier hos André Lhote i Paris. Han antogs 1951 vid Konstakademin, där hans intresse för samarbetet mellan konst och arkitektur breddades och fördjupades under Olle Nymans ledning. Det kom att prägla mycket av Pärs konstnärliga engagemang vad gäller offentliga rum och inte minst kyrkor.
Pär arbetade som lärare på Konstfack åren 1959-1972.
Pär och Tesse flyttade 1979 från Djursholm, utanför Stockholm, till Lidgatu utanför Näsåker. Här fann Pär ett eftersökt måleriskt landskap som han språkade med och fångade i ett akvarellmåleri som fick ett långt större utrymme i och med flytten till Lidgatu.
Pärs konstnärliga verksamhet avspeglas i ett 40-tal separatutställningar och i det närmare 100-talet offentliga uppdrag han genomfört, omfattande allt från hela rumsgestaltningar till färgsättning, enstaka byggnadsanknutna bildverk, glasfönster och mycket annat. Pär var sedan 1973 ledamot av Konstakademin. Det har skrivits mycket om Pärs konst, kanske senast i Bo Sylvans bok "Pär Andersson".
Med Pärs död avslutades ett långt och rikt familjeliv med Tesse, barnen, hemmiljön och landskapet i centrum, också som den ständigt återkommande motivkretsen i Pärs aldrig avslutade spörjande över livet och skapelsen. En fin man med varmt pliriga ögon har gått ur tiden.
Jan Backman, Birger Boman