Sten Ove Gunnar Lidström avled den 5 maj i en ålder av 93 år. Han föddes som den tredje i raden av fem syskon i Ånäs, inom Arvidsjaurs kommun.
Vid fem års ålder fick han åka till sin mormor och morfar i Gautosjö för att hälsa på och där lades grunden till hans stora kärlek till denna plats.
Efter avslutad skolgång i Abborrträsk åkte Ove tillbaka till Gauto för att hjälpa sin morbror med fiske, ripsnarning, slåtter och vedanskaffning i några år.
Vid 19 års ålder åkte han som många andra in för att göra sin värnplikt. När han fick sina första ransoneringskuponger köpte han ett kilo kaffe och skickade till sin mormor i Gauto. Denna gest blev mycket uppskattad.
Ove började efter sin värnplikt som lärling hos Berglunds verkstad i Arvidsjaur, sedan övergick han till att köra lastbil, för att så småningom köpa ett eget ekipage. Men där stannade inte Oves ambitioner.
Han startade tillsammans med några likasinnade en grävmaskinsfirma i Moskosel och körde grävare i ett okänt antal år, bland mycket annat lades vatten och avlopp i Arvidsjaur och Moskosel. Slitet med dåtidens vajergrävare gjorde att han tvingades omskola sig på grund av ryggproblem. Han fick efter avlagd vägmästarexamen i Stockholm arbete åt Domänverket på olika platser i Norrbotten, bland annat på Övertorneå och Harads revir.
1960 gifte han sig med Ingrid Sundström från Moskosel, där de var bosatta i några år.
Den 14 juni 1964 började makarna bygga upp sitt fritidshus i Gautosjö, på den plats som båda kom att älska, och oräkneliga är de gäster som fått ta del av deras värme och gästfrihet. De två sista åren av sin levnad orkade han inte åka till ”sitt lilla paradis” utan fick nöja sig med att titta på bilder från Gauto. Ove var mycket barnkär och makarna hade ofta syskonbarn hos sig på somrarna. Han var alltid beredd att sträcka ut en hjälpande hand när så behövdes, oavsett om det var släkt, vänner eller helt obekanta.
Hans intressen var naturen, stugan och älgjakt, men övergick med stigande ålder till hobbysnickeri och fisknätstillverkning. Det var mindre slitsamt tyckte han.
Han var väldigt tacksam för den hjälp han fick av hemtjänsten under den tid han bodde på Sandbacksgatan, samt av personalen på Ringelsta där han bodde de sista åren av sitt liv. Han sade vid flera tillfällen: ”Vi har det så bra här, vi får mat och tillsyn och all den hjälp vi behöver!”
Ove lämnar många guldkantade minnen efter sig hos dem som lärde känna honom. Med sin självironiska humor försökte han hålla humöret uppe trots de allvarliga sjukdomar han bar på.
Makan Ingrid och svågern Håkan