Min bror Olav avled hastigt och helt utan förvarning efter en skidtur i Varuträsk fredagen den 16 mars. Torsdagen den 22 mars skulle han ha fyllt 57 år.
Olav var äldsta son till Karin och Torsten Lindqvist. Olav växte upp på Sörböle och efter vårdlinjen utbildade han sig till sjuksköterska. Han arbetade många år kliniskt, bland annat som distriktssköterska och med avancerad sjukvård i hemmet.
Olav var en människa som drevs framåt av ett ständigt kunskapssökande. Han började forska på patienters upplevelse av kroppsliga förändringar och besvär vid obotlig cancersjukdom och disputerade vid Umeå universitet 2007.
Olavs fortsatte där efter sin forskargärning, framför allt vid Karolinska Institutet. När han avled ledde han tillsammans med professor Carol Tishelman det nationella forskningsprogrammet DöBra som vill lyfta frågor kring döende, död och sorg för att möjliggöra förberedelse för mötet med livets slutskede.
När Olav inte arbetade så tillbringade han tiden med sin fru Inger och barnen John och Magda i Varuträsk. Han brann för naturen, fotografi, fiske och skidåkning. Han var kanske som mest nöjd i fjällstugan i Umasjö omgiven av familj och vänner som efter en tur på fjället lagade mat tillsammans, samtidigt som samtalen flödade och musiken hördes i bakgrunden.
Olav var en människa som berörde andra människor genom sin närvaro, sitt kloka diskuterande och sitt lyssnande. Genom sitt lugna förhållningssätt var han någon man gärna samtalade med om livets stora frågor. Vi skulle behöva honom och hans klokskap här nu - när vi, hans familj och vänner, försöker förstå varför han inte finns här hos oss mer.
Vi står här handfallna i stor sorg och förtvivlan. Han fattas oss så att det skär i bröstet.