Nils-Eric Söderberg, Rusksele, har lämnat oss vid en ålder av 92 år. Han sörjs av sin maka Ingrid, nio barn med respektive, 27 barnbarn och 37 barnbarnsbarn. Nils-Eric föddes i Bellonäs, Arjeplog, och var yngst i en stor syskonskara.
Som ung utbildade han sig till maskinsnickare och arbetade som sådan under hela sin yrkesverksamma tid. Först arbetade han på en hus- och inredningsfabrik i Arjeplog. 1956 sökte han arbete vid Rusksele snickeri och flyttade dit med sin fru Ingrid och deras barn. Med tiden utökades familjen och de fick nio barn tillsammans. Nils-Erics händighet och kreativitet uttrycktes under hela livet i egensnickrade möbler till hemmet, båtar, husgeråd, leksaker till barnen, skidor, pulkor och kälkar.
Nils-Erics stora fritidsintresse var fiske, både sommar och vinter, främst i Vindelälven och Uddjaur. Familjen bodde bara ett stenkast från Vindelälven, så det fanns goda möjligheter att följa älvens årstidsväxlingar. Somrarna tillbringade familjen i stugan i Bellonäs. Det blev många utflykter med båt på Uddjaur, med kaffe och mat över öppen eld. Vi barn kommer ihåg hur pappa ofta försvann och kom tillbaka med en hink full med hjortron. Han var fenomenal på att hitta de rätta myrarna med det lysande guldet.
Sång, musik och Nils-Erics varma tro på Jesus har genomsyrat hela hans liv och det bar honom även under hans sjukdomstid de sista åren. Den andliga gemenskapen fann han i Vindelådalens Pingstförsamling där han bland annat spelade dragspel och sjöng, både i kör och som solist. Han var alltid beredd att dela med sig av sin sång som både inspirerade och berörde de som lyssnade. Nils-Erics sång och dragspelstoner fyllde också hemmet och var ett naturligt inslag i vardagslivet.
Den stora familjen har varit en viktig del av pappas liv. Vi minns honom som en kärleksfull och omtänksam person med ett stort hjärta och glimten i ögat. Många är historierna som lockade fram glada skratt, även om de berättades gång på gång. Pappa har betytt otroligt mycket för oss alla och vi är så tacksamma för att vi har fått ha honom hos oss så länge. En av hans mest älskade sånger i slutet av levnadstiden var: ”Jag har en boning där strax bortom bergen, i livets land där vi åldras ej mer. Där finns ej tårar allting fullkomligt strålar. Ett livets land där ej solen går ner”.
Pappa har lämnat oss och vi känner en oändlig saknad, men vi bärs av en tröst att han nu har kommit till sitt himmelska hem.
Barnen