Den 25 april somnade vår pappa Nils Dahlén in efter sviterna av en elakartad cancer. Han blev 79 år. Närmast anhöriga är maka, barn och barnbarn.
Vi minns Nils som en sann optimist, som aldrig var rädd för besvär, och som alltid värnade om både familj och hembygd.
Han hade ett stort fiske- och naturintresse.
Nils föddes och växte upp i Hällne, en by mellan Storsjön och Oviksfjällen i Jämtland.
Under 1950-talet gick han på Torsta lantmannaskola och på Östermalma jaktvårdsskola. Därefter jobbade han som jaktvårdskonsulent i Östersund med omnejd.
1964 gifte han sig med Signe och blev pappa för första gången.
Ett par år senare dök två intressanta jobberbjudanden upp. Det ena söderut och det andra norrut. Det blev flytt till Kiruna 1966 och kort därefter utökades familjen med ett barn till.
Jobbet på Studiefrämjandet i Kiruna, som alltså var det nordliga jobberbjudandet, ledde så småningom Nils till Kiruna Jakt- och fiskevårdsförening där han snabbt fick ta över som ordförande redan 1968. Det passade Nils perfekt då hans stora intresse var fiske och jakt, samtidigt som han hade förmåga att vara lyhörd, klarsynt och diplomatisk. Det blev 18 år som föreningens ordförande och många är de medlemmar och kirunabor som under åren stöttat och uppskattat Nils i den rollen. Under de år Nils var ordförande i föreningen steg medlemsantalet kraftigt, från 2 200 till cirka 5 500.
Under åren i Kiruna blev det många fisketurer i fjällen, till Torneträsk och till älvarna runt omkring. Vi barn kommer ihåg resorna, sommar som vinter, till stugan vid träsket och till fiskecampen Råstojaure som riktiga äventyr i väglöst land. Det var en stor förmån att få följa med.
Älvsfisket låg Nils speciellt varmt om hjärtat. Han varvade skickligt mellan flugspö, metspö och spinnspö för att hitta igen harrar och öringar i älvarnas höljor och gropar. Ripjakten var också en höjdpunkt varje höst, framför allt i Norrbottensfjällen mot finska gränsen. Han fostrade två fågelhundar.
1989 var det dags att lämna Kiruna, flytta tillbaka till Jämtland och ta över sina föräldrars torp.
Nils började jobba på Bergs kommun och blev "torpare". Då hade Nils jobbat på skolkansliet i Kiruna i mer än 15 år och på slutet avancerat till ordförande för kommunens skolstyrelse.
Från det nygamla hemmet i Västnor vid Storsjön gjordes också många fisketurer, bland annat till älvarna Ljungan och Hårkan. Kyla och vinter var inget hinder – då blev det både pimpelfiske och nätfiske under isen på Storsjön.
I mitten av 2000-talet blev längtan till barn och barnbarn lite för stark. Då fanns valet att flytta norrut eller söderut igen. Flyttlasset gick norrut till Skellefteå där sonen med familj bosatt sig tio år tidigare. Villan på Stensvedjan kändes helt rätt, med naturen och mycket fågelliv tätt inpå.
Vi kommer alltid att minnas Nils som en glad, positiv och genuin pappa. Det känns tomt utan Nils och saknaden är oändlig.
Barnen Lars och Christina