Fem dagar efter sitt 100-årskalas slutade Millys hjärta att slå . Hennes önskan var att få uppnå den dagen och sedan inget mer. Sina minnen delade hon gärna med sig till alla i hennes närhet och många ur personalen på Vaukagården kom gärna in till Milly med frågor om släkter och händelser från förr.
Milly blev faderlös bara fyra år gammal, hon blev då tvungen att flytta hemifrån, först till Sakkavare och sedan till barnhemmet Lugnet. Milly berättade att hon trivdes ganska bra och barnen behövde inte sakna något, och att de nog hade det bättre än många andra. Hon hjälpte till som barnflicka på barnhemmet för att sedan ta anställning hos jägmästare Bergman som hembiträde.
Hon gifte sig 1934 med Alf Flinkfelt och flyttade till Radnejaur, där fem barn fostrades.Hon var duktig på att slöjda, och som hennes storebror Gösta uttryckte sig ”en riktig näverkärring”.
Hennes gröna fingrar gjorde att i hennes trädgård frodades både nyttiga och vackra växter. Hon läste mycket och hann med otaliga korsord.
Hennes hälsa sviktade och hörseln blev sämre vilket gjorde att hon mer sällan deltog i sammankomsterna på Vaukagården.
Att sammanfatta Millys liv och allt hon fått uppleva skulle fylla en hel bok.
Tomrummet efter mamma, farmor, mormor, gammelfarmor och gammelmormor blir stort, men vi vet hur hon kämpat och unnar henne vilan som hon nu fått . Hon finns hos oss alltid.
All heder till personalen på Vaukagården och på servicehuset för den fina omsorgen och tryggheten som både hon och vi kände.