Maud Landström avled i fredags på sjukstugan i Arvidsjaur, djupt sörjd och saknad av make, barn, barnbarn, syskon och många, många vänner.
Hur beskriver man i korta ordalag en människa som det finns så mycket att berätta om? En nekrolog räcker inte till för att återge en bråkdel av alla de dramatiska, roliga och galna händelser från hennes aktiva liv innan cancern slog till och tog henne från oss. Alltför tidigt.
Maud föddes i Glommersträsk som barn nummer fyra i en syskonskara om sex. Hon utbildade sig som postkassörska och jobbade ett par år i Stockholm och Luleå, plus ett par år som lantbrevbärare vid postkontoret i Arvidsjaur. Det var på Folkets hus i Luleå som hon fann sin blivande make, Bengt Landström. Båda tyckte om att dansa, och under sommarmånaderna kunde man se dem bugga och dansa gammeltjo på logar runt byn. Ett vackert par, precis som Fred Astaire och Ginger Rogers. De bosatte sig i Glommersträsk och fick två barn, Malin och Lars, som båda är bosatta i Umeå.
De flesta arbetsåren fanns hon vid Posten i Glommersträsk. Där kunde man ibland se små barn vid hennes sida, i full färd med att ”leka post”. Hur många ungar har inte suttit där och stämplat papper, klistrat frimärken och fikat saft och kakor? Hennes enda syskonbarn fällde repliken att ”det är så roligt att jobba på posten med dej Maud, men det är så tråkigt när kunder kommer och stör!”
Barnbarnen Erik och Pernilla älskade att besöka sina morföräldrar, Maud och Bengt. ”Detta är Paradiset”, sa Erik en gång. Hemma hos Landströms i gula huset uppe i backen fanns alltid roliga saker att göra. Baka kanelbullar, spela Fia, lägga pussel, spela kort, läsa böcker och serietidningar, titta på filmer med mera.
Maud var en positiv och utåtriktad person. Hon var aktiv bland annat inom Kläppteatern, Friluftsfrämjarna, Bagarstugeföreningen och inte att förglömma – Sällskapet Stanley Norgren. Stanley var och är en skyltdocka, och runt den kantstötta figuren anordnades många annorlunda, glada och galna fester i samband med någon av de åtta medlemmarnas bemärkelsedagar.
”Maud är inte bangen”, sa man, ”hon klarar av det mesta”. Och visst gjorde hon det. Hon var till exempel ingen mästare på volleyboll, men ställde ändå upp som tränare vid Glommerstjejernas Junior-SM. Det gick bra. Duktig slalomåkerska var hon också, som under många vintrar lärde ut konsten att rätt ta ut svängarna i backarna.
Vad mer att berätta? Kanske roligt att nämna några av hennes galna och mycket uppskattade arrangemang som till exempel en crazyorientering från Rävabacken upp till Toppstugan, ner till Träsket och tillbaka igen. Eller maskerader uppe i Skidstugan och på Kläppteatern? Brännbollsmatcher för damer?
"Ut och lek!" ropade hon titt som tätt när barnen var små, och det var ungefär den devis hon själv följde. Maud var en riktig utemänniska som ofta sa att: ”Nä nu måste jag ut och klippa gräs, plocka murklor, åka slalom, måla hus, cykla till Sågen, stycka en älg, hämta ved, skjuta lerduvor, eller simma.”
En dag kom golf in i hennes och Bengt liv, och den sporten ledde till golfrundor från Skåne upp till Glommers, samt ett par utlandsresor med golf i Portugal och Spanien. Förra julen tillbringade hon och Bengt ett par härliga veckor med golf och hålligång i Spanien. Dit ville hon åka igen. Hon hade ju så många, många rundor kvar att spela, men ...
Saknaden och sorgen är stor bland oss alla som sörjer världens bästa mamma, mormor, syster, svägerska och väninna.
Familj och vänner