Martha Lindgren, Skellefteå, somnade in lugnt och stilla natten till onsdagen, den 20 februari, omgiven av sina närmaste, trygg i sin tro på Gud. Hon blev 97 år.
Mamma var äldst av nio barn till Frida och Andreas Brännström, Dalfors. Hon fick tidigt börja med att passa sina yngre syskon och hjälpa till i hemmet. Redan som 13-åring hjälpte hon grannarna i byn med tvätt och bak, en tung och inte särkilt välbetald syssla. Hon fick 1 krona och 50 öre för en hel dags arbete. Hon skötte också om skolstädningen i Brännfors. Senare fick hon plats som piga hos sin morfar i Medle. Där skötte hon om hushållet och övriga sysslor i småjordbruket.
1946 gifte hon sig med sitt livs kärlek, Sverker Lindgren. De bosatte sig och drev ett litet jordbruk i Grundträsk, Malå. 1947 föddes deras första barn. Senare flyttade de till Näset, Vebomark, där de också drev ett mindre jordbruk. Ytterligare tre barn föddes mellan åren 1950 - 1954.
Pappa sadlade om från jordbrukare till gruvarbetare 1952 och vi flyttade till Långselegruvan utanför Boliden. 1958 omkom pappa i en gruvolycka i Renström och mamma blev änka. Det blev en svår tid att ensam ta hand om och fostra fyra barn, men hon såg alltid till att vi hade det bra. Det var en stor sorg för mamma att förlora sin livskamrat och han fanns med henne i tankarna hela livet.
För att lättare kunna åka och hälsa på släkt och vänner tog mamma körkort 1959 och köpte sig en Volkswagen, en ”bubbla”. Den fylldes många gånger med tält och förnödenheter till camping också, allt för att familjen skulle ha lite extra trevligt. Hennes signum var att vi barn skulle ha det så bra som det bara gick.
Familjen flyttade 1966 till Skellefteå när mamma fick anställning som städerska, först på Riksbyggen, sedan på Skellefteå lasarett där hon var kvar till pensioneringen.
Mamma hade många strängar på sin lyra. Hon reste gärna, både inom Sverige och utomlands. Hon älskade att se nya plaster, möta nya kulturer och träffa nya människor. Hon var väldigt empatisk och ansåg att alla människor, oavsett kön, religion och ursprung, var lika mycket värda. Hon var mån om att hålla sig uppdaterad om vad som hände både lokalt och ute i världen och läste Norran mycket noggrant. Innan synen försämrades läste hon också mycket böcker, inte sällan till långt in på småtimmarna. Hon trivdes med att vara ute i naturen, gärna med en hink för att plocka bär av skilda slag. Blommor och framförallt krukväxter var ett annat intresse.
Familjen var absolut viktigast för mamma, och även sedan vi blev vuxna var frågan ofta; "har ni ätit? Har ni klätt er ordentligt? Mår ni bra? Kör försiktigt!"
De sista två åren bodde mamma på Dammens äldreboende. Där trivdes hon alldeles utmärkt. Hon uttryckte ofta hur nöjd och tacksam hon var över all vård och omsorg hon fick av personalen där.
Sorgen och saknaden är stor, men vi gläds åt att just vi har fått ha kvar vår mamma så länge. Vi glömmer henne aldrig.
Barnen