Den 1 maj somnade min mamma, svärmor och vår farmor, Märtha Fahlgren, in på Hedvigsgården i Kåge. Hon blev 98 år.
Märtha var född och uppvuxen i Kåge. Hon var äldst i en syskonskara av åtta. Hennes uppväxtmiljö var företaget Kågströms Repslageri, samt ett jordbruk. Som äldsta barnet blev ansvarstagandet stort ända från barn till vuxen ålder.
Hon fick i unga år förmånen att gå på Sunderbyns folkhögskola, vilket väckte olika intressen hos henne bland annat litteratur, konst och hushållsgöromål.
1940 gifte sig Märtha med Richard och fick sonen Lars 1944. Arbetsbetinget i barndomshemmet kvarstod till stor del även efter giftermålet och hon hade nog drömmar om att utbilda sig inom vården men det blev aldrig.
Märtha och Richard bodde 1946–1962 i eget hus på Spisen för att därefter flytta in till byn 1962 i ett större hus. Sedan 1989 har det bott i lägenheter i Kåge.
Hennes arbetsliv blev att sköta det egna hemmet, tvätta, städa, laga mat och hjälpa till med sina föräldrar så länge de levde. Märthas ordningssinne var mer än det normala om man uttrycker det försiktigt.
2008 blev Märtha änka.
Märthas intressen och utåtriktade aktiviteter delades för det mesta tillsammans med Richard och det blev med andra ord mycket kulturfrågor, hembygdsföreningen med mera.
Motion var viktigt, och som hon var ivrig förespråkare av, inte minst på äldre dagar med cykel, promenader och även gymnastik så länge hon kunde och orkade. Hon var utrustad med en mycket stark fysik, vilket följde henne hela livet ut. Hennes livsmåtto har alltid varit "man måste ju" annars fungerar ingenting i livet.
Litteratur var hennes "grej" länge och hon var bland annat med i de läsarcirklar som fanns i Kåge, men hennes dåliga hörsel satte tyvärr stopp för detta nöje. Det blev även så med den egna bokläsningen då hennes syn försämrades att hon inte kunde läsa själv.
Hon fick dock sina olika intressen och sin nyfikenhet stillad under de sista åren genom dagstidningen, tv och inte minst via engagerad och omtänksam personal i hemtjänsten och på Hedvigsgården.
Märtha var van att ta plats, vilket hon gjorde på olika sätt, och gör att det blir ett mycket stort tomrum efter hennes mycket långa livsvandring. Vi kommer att sakna Märtha.
Familjen