Vår kära mor, svärmor och mormor Märta Bergström avled hastigt den 21 januari på Hemgården, Umeå. Hon blev 85 år.
På julafton 1930 föddes Märta i Svanström, Boliden. Hon var näst yngst bland de nio i syskonskaran Eriksson.
Märtas mamma dog när hon var fyra år och hon fick fram till skolgången bo hos sin moster och morbror i Boliden.
Märta startade sitt arbetsliv som barnflicka i Stockholm, men återvände norrut för att studera. Efter folkhögskolestudier utbildade hon sig till sjuksköterska i Umeå. Under utbildningstiden träffade hon Hans-Göran, H-G, och de gifte sig 1960. De fick två barn, Olov 1962 och Kristina, Kicki, 1966.
I villan på Teg fick de förmånen att bo grannar med bästa vännerna Aina och Tore med familj, vilka också genom åren funnits som en extra del av familjen Bergström.
Märta var väldigt mån om familjens släkt, vänner och grannar. Hennes hem var alltid öppet för alla som hade vägarna förbi.
När Kicki fick barnen Linnea och Johanna var hon självklart där för att bistå på alla tänkbara sätt. Flickorna hade alltid en särskild plats i hennes hjärta.
Familjen drabbades tidigt av sjukdom då både H-G och Kicki fick ms. Under lång tid fick hon förhålla sig till sjukdom, vård och omsorg bland de närmaste. H-G dog 1991 och Kicki 2013.
Märta arbetade under en stor del av sitt arbetsliv som skolsköterska på Tegs centralskola. Hon trivdes väldigt bra med både ungdomarna och arbetsgemenskapen som fanns där.
Hon var medlem i EFS i Umeå under 60 års tid och deltog gärna i både sammankomster och praktiska göromål. En stor del av vänkretsen fanns i församlingen.
Märta träffade i början på 2000-talet Ulf, som hon levde tillsammans med fram till hans död 2013. Hon flyttade då till Backens trygghetsboende där hon fick möjlighet att träffa nya och återknyta till gamla vänner.
Under de sista åren blev Märta allt mer märkt av Alzheimers sjukdom och bodde sedan ett år tillbaka på Hemgårdens avdelning Uman. Trots sjukdomen var hon fortsatt mån om dem som fanns i hennes närhet och hon uttryckte alltid sin tacksamhet över personalen som arbetade där. Märta var oerhört förnöjsam med tillvaron.
Vi är tacksamma för den tid som vi fått leva med henne, i hennes glädje och omsorg.
Olov och Eva