En vårdag i maj 1921 fick Pedro och Svea Eriksson en liten dotter, Margareta. I familjen fanns sedan tidigare storebror Ragnar. Så småningom fick Margareta fyra småsyskon och för många av dem blev hon senare en extra mamma, speciellt sedan mormor Svea slutat sina dagar.
Mamma Margareta växte upp på Lejonström med mycket lek och mycket bad men också en del arbete. En uppväxt som både hon och alla runt omkring henne beskrev som fantastisk. Många släktingar samlades på Lejonström och det fanns alltid mat och husrum där. De som var med på den tiden talar gärna och mycket om hur fantastiskt det var.
Mamma bildade egen familj på 40-talet och fick tre barn som varit hennes allt och som hon alltid har funnits tillhands för. Tyvärr förlorade hon i slutet av 50-talet en liten son vilket var en kris för alla, men mamma stod tryggt och stöttade sin omgivning mitt i sin egen sorg.
Så småningom växte familjen med både barnbarn och barnbarnsbarn. För både dem och för hennes syskon och syskonbarn har mamma varit en viktig person som man alltid kunnat vända sig till. För många i släkten har hon också varit länken till hembygden. Ett Skellefteå som de utflyttade aldrig kunnat släppa sin anknytning till. Att återkomma ”hem” till Skellefteå har varit möjligt på grund av mamma Margareta. Mamma har alltid varit välkomnande och ställt upp för alla i sin omgivning.
Mammas stora intresse, allt sedan hon var barn, var att läsa böcker. Otaliga är de böcker som hon läst och ända in i det sista deltog hon i två bokcirklar och diskuterade böcker med vänner, barn och barnbarn. Hennes intresse för böcker och stora vilja att hjälpa människor kombinerades i hennes arbetsliv på biblioteket. Ett arbetsliv som hon påbörjade i 50-årsåldern och fortsatte med till pensionen.
Mamma Margareta har varit en självständig kvinna och har alltid hållit sig ajour med vad som händer i omvärlden. Även när hon var 93 år kunde man diskutera allt från popmusik till politik. Hon har ända fram till sin död klarat sig i egen lägenhet utan hjälp.
Hennes kristna tro har haft stor betydelse för henne. Visst har det funnits tvivel, men det har alltid funnits en stark förvissning som hjälpte henne ända till slutet. Det var en tröst för oss barn att på hennes dödsbädd kunna läsa bibeln och sjunga psalmer.
In i det sista var mamma aktiv och i språnget, när hon skulle hjälpa ett av sina älskade barnbarn, tog hennes liv slut. En plötslig död, precis som hon hade önskat, men som lämnar familj, släkt och vänner i en outsäglig sorg och saknad.
Många vänner, hennes familj och släktingar kommer att sakna hennes telefonsamtal, omsorg och berättelser. Mamma Margareta var en fantastisk kvinna med ett rikt nätverk trots hennes höga ålder. Vi kommer att sakna henne och, med tårar i ögonen, prata om allt som hon berikat vårt liv med. Samtidigt är vi alla tacksamma att hon snabbt, och utan plågor, fick sluta ett långt och meningsfullt liv.
Inger och Anders